Trots ett lite bryskt och jobbigt uppvaknande mitt i natten, har den här dagen varit så trevlig. M hade tid att ta mig på ett par ärenden. Var på banken och betällde en ny Internetinloggning, eftersom den försvann förra veckan vid en hårddiskrensning. Sen tog M ut 600 spänn som han fått tillbaka av nån firma, och dem gav han till mig! Fet plånbok :) Sen beställde jag mitt botox-preparat på Apoteket (ska få sprutorna nästa fredag, yippee!!!!). Sen satte vi oss i solen utanför Centrumgrillen. Jag fick en 90-grammare med bea och en Fanta exotic, och det kändes som riktig festmat! Vet inte riktigt varför. Mikael åt också nåt och vi hade det trevligt. Kändes som en dejt :) Sen gick vi till biblioteket. Jag lånade sex deckare -- en Karin Alvtegen (som jag aldrig läst nåt av), två Donna Leon, en Baldacci, en Patricia Cornwell och en Michael Connelly (fast inte om Harry Bosch). Fy vad mycket roligt jag har att se fram emot med de här böckerna!
Sen när vi kom hem betalade jag räkningar, och blev återigen påmind om vilken bra affär det är att gifta sig.
Jag tror att vi ska köpa en ny soffa. Måste få bort det marinblåa. Det mörka träet räcker. Det ska till lite ljusare och livfullare färger. Och så ska jag försöka sälja den marinblåa soffan igen på Blocket. Vi ska bara få ordning på Mikaels skatter, så att vi vet hur mycket vi får över. Jag tror att vi har råd. Annars sparar vi tills vi har råd.
För sjutton! Nu är det en åttaårig pojke på Talang som spelar Schindlers list-fiol-ledmotivet.
Å hana! Itzhak Perlman kan också. Han får fiolen och mig att gråta. Och den melodin drar i en hjärtesträng som går rätt till mina innersta känslor. Den judiska musiken har så mycket gemensamt med den svenska, om man menar det molliga, olyckliga -- stråkar som uttrycker smärta men ändå förhoppning å é sådär vackert att man nästan börjar gråta. Å killen är så väluppfostrad och söt att man blir alldeles kär. Det blir svårt att gå och slå om till Så ska det låta. Jag smiter ändå, och ser vilka som är med.
Mikael är och hjälper till och flyttar, och jag kan inte välja mellan datorn och TV:n. Fast det var rätt lätt att välja bort diskmaskinen. Usch. Sån é jag. Om en stund, jag lovar.
Kram till alla. Jag är glad idag! Det är nu som livet är mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar