Precis som förra programmet, hade detta ett skrämmande citat av en muslim: "Alla kommer att bli muslimer, antingen genom konvertering eller genom geväret." En precis lika skrämmande jude betonade stolt att om nån försöker döda honom så dödar han den andre först.
Tänkte återigen på det där med att vända andra kinden till. Tydligen är det en utmärkande sak i kristendomen. För mig är det så självklart att jag inte ens har tänkt tanken på en religion utan kärleksbudskapet. Men somliga hävdar, kanske med rätta, att Gamla testamentets Gud är en hämnande gud, en hård och oförlåtande Gud. Och både islam och judendomen bygger ju vidare på den religion som finns i Gamla testamentet och ignorerar (naturligtvis) vårt kristna budskap i Nya testamentet. Så det är ju inte konstigt att de krigar därnere, om det liksom är inbyggt i religionen att hämnas och ge igen.
Men ändå har jag det inte riktigt bra med att Gamla testamentets Gud ska vara en hård och orättvis, en dömande gud. På sina ställen kan det säkert verka så, men jag vill gärna tro att Gud är Gud, och att han är densamme igår, idag, imorgon, och att han inte förändras. Hur får vi då ihop min bild av Gud som kärleksfull med Gamla testamentets Gud?
Igår på söndagsskolan fick jag ihop bilden. Vi pratade om Saul, David och Jonathan och hur Saul försökte döda David, och om David och Jonathans vänskap.
Vi känner till hur David vid ett tillfälle, efter många mordförsök på honom, fick möjlighet att döda Saul som sov i en grotta. Vi vet också att han inte tog den chansen, att han inte ens hävdade självförsvar och passade på, utan bara skar av en flik av Sauls mantel. Här handlade det inte om att döda den som försökt döda en själv. Det var förlåtelsens budskap som predikades -- vänd andra kinden till, långt före sin tid, kan tyckas.
Exemplet med Abraham själv, och att Gud stoppade honom från att döda Isak, visar att Gud inte har behag till människooffer -- eller att han inte gillar våld och dödande, som reportern uttryckte det.
Kanske är det så att berättelserna om de levande människorna -- och med levande menar jag människor som agerar av sig själva och som försöker omsätta sin religion i vardagliga handlingar -- i Gamla testamentet visar en kärleksfull och förlåtande Gud oftare än vi tror. En hjälpande Gud, som sträcker sig ner när hans barn försöker göra rätt.
Kanske är det också så att när man stirrar sig blind på buden, på Moselagens strikta levnadssätt, så kanske man missar en del av den poängen.
Kanske har Gud alltid varit Gud. Jag tror det. Och jag tror att han alltid har älskat människorna och visat det. Och vi ska göra likadant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar