Källa: Fail blog
Dagens gulligaste
Jag vill inte ta kort på honom, för han skulle nog inte gilla det, men Mikael sitter i fåtöljen och läser en tidning. Men inte vilken tidning som helst: mitt senaste exemplar av Allt i hemmets tidning 101 nya idéer. Och för er som itne vet nåt om tidningen, är det mer en pysseltidning än en inredningstidning. Hihi. Det var längesen han var så söt.Och om jag lägger mig i soffan och läser den nya Kjell & Company-katalogen så utjämnar jag manligt-kvinnligt-matchen lite...
Nu snackar vi badrum
Det är det jag alltid har sagt -- allt blir bättre med en rejäl kristallkrona.
Källa: This is glamorous
Källa: This is glamorous
På väggarna
På Segullah, en blogg som skrivs av olika kvinnliga författare som är mormoner, läste jag idag ett inlägg om religiös konst. Kvinnan skrev att hon inte gillar Greg Olsen, och när hon klädde den tanken i ord inser jag att jag inte heller gör det. Inte tycker illa om, men det händer inte mycket i mig på grund av själva konsten, utan mer på grund av vad jag själv väljer att tänka och känna om det som porträtteras. Jag blir snarare imponerad än inspirerad.
Jag har suttit oräkneliga timmar och funderat på och surfat runt och tittat på vad jag skulle kunna ha ovanför soffan. Vill ha silver som accentmetall i vardagsrummet, inte guld längre, så spegeln måste nog bort. Givetvis måste Mikael få ha en åsikt också, men jag kan inte ens komma så långt att jag kan välja ut några alternativ! Älskar Klimt, kanske skulle kunna måla nåt själv, men jag vågar inte försöka. "Adele" är jättecool, men för beige.
Gillar också Georgia O'Keeffe, men de är för mycket hötorgskonst, lite som en plansch man köper på EKO-hallen. Jag gillar ofta hennes färger (älskar den nedan!) men närbilder av blommor är bara för banalt. Och när det inte är en typisk blomnärbild ser det oftast ut som kvinnliga könsdelar.
Men grejen är ju också att jag vill ha något som påminner mig om min tro på väggen. På Segullah fanns följande bild. Den gillar jag. Vacker och tänkvärd på samma gång. Religionen måste finnas i vardagen, säger den till mig, samt att vi måste fokusera på och komma ihåg målet. Säger den nåt annat till er så säg gärna till!
Foto från Segullah, originalet av Happy little artist, finns på Etsy.
Jag har suttit oräkneliga timmar och funderat på och surfat runt och tittat på vad jag skulle kunna ha ovanför soffan. Vill ha silver som accentmetall i vardagsrummet, inte guld längre, så spegeln måste nog bort. Givetvis måste Mikael få ha en åsikt också, men jag kan inte ens komma så långt att jag kan välja ut några alternativ! Älskar Klimt, kanske skulle kunna måla nåt själv, men jag vågar inte försöka. "Adele" är jättecool, men för beige.
Gillar också Georgia O'Keeffe, men de är för mycket hötorgskonst, lite som en plansch man köper på EKO-hallen. Jag gillar ofta hennes färger (älskar den nedan!) men närbilder av blommor är bara för banalt. Och när det inte är en typisk blomnärbild ser det oftast ut som kvinnliga könsdelar.
Men grejen är ju också att jag vill ha något som påminner mig om min tro på väggen. På Segullah fanns följande bild. Den gillar jag. Vacker och tänkvärd på samma gång. Religionen måste finnas i vardagen, säger den till mig, samt att vi måste fokusera på och komma ihåg målet. Säger den nåt annat till er så säg gärna till!
Foto från Segullah, originalet av Happy little artist, finns på Etsy.
Veckans fynd, eller årets!
Man kan köpa en egen ö på Hemnet! Mikael räknade vid ett snabbt överslag ut att den är stor som 10 villatomter. Den heter Skalkaren och ligger precis bredvid Ornö, som man enligt maken i princip kan åka bil till. Däremot kanske jag tog i när jag sa fynd, för det står inget pris i annonsen. Och endast skriftliga anbud accepteras... Men visst ser det spännande ut?
Och nöjer man sig med utedass en bit från huset, samt 18 kvm -- man får plats med en tvåsitssoffa men får sova i den väggfasta våningssängen -- så kan det nog bli rätt mysigt. Min första tanke var att man nog skriver bra där :) Men man bajsar inte så bra, så nackdelarna väger nog inte upp fördelarna. Vi har i alla fall bestämt oss för att inte köpa den. Men det är roligt att fantisera lite. Och det vore häftigt att ha havet inpå knuten och sitta och filosofera framför en sådan utsikt. Fler bilder här.
Annars har jag börjat hjälpa Ketil att leta efter Higgspartikeln. Vi har ju en del partiklar i hörnen, så nu gäller det bara att hitta rätt. Men om jag hittar den så verkar det lite snålt av honom att säga att vi ska dela på Nobelpriset. Det var ju jag som hittade den?! Jaja, vi tar det sen.
Och nöjer man sig med utedass en bit från huset, samt 18 kvm -- man får plats med en tvåsitssoffa men får sova i den väggfasta våningssängen -- så kan det nog bli rätt mysigt. Min första tanke var att man nog skriver bra där :) Men man bajsar inte så bra, så nackdelarna väger nog inte upp fördelarna. Vi har i alla fall bestämt oss för att inte köpa den. Men det är roligt att fantisera lite. Och det vore häftigt att ha havet inpå knuten och sitta och filosofera framför en sådan utsikt. Fler bilder här.
Annars har jag börjat hjälpa Ketil att leta efter Higgspartikeln. Vi har ju en del partiklar i hörnen, så nu gäller det bara att hitta rätt. Men om jag hittar den så verkar det lite snålt av honom att säga att vi ska dela på Nobelpriset. Det var ju jag som hittade den?! Jaja, vi tar det sen.
Vardagskärlek
Satt och tänkte på Jubileumskonserten, som den hette. Den var så grymt bra! Fett bra, till och med! Och så började jag sjunga lite för mig själv: "Suddenly the world seems such a a perfect place...". Och så. Sen, efter kanske 20 sekunder, hör jag det välbekanta ljudet från originalet strömma från Mikaels dator. Vi sitter här på varsin sida bordet, med varsin dator. Men han tänkte på mig och vad som skulle göra mig lycklig: att få höra den romantiska låten som jag hörde inne i huvudet. Hade inte ens kommit på själv att lyssna på den.
Jag vet att jag före mitt bröllop inte kunde komma på vilket jag helst ville, älska eller bli älskad. De kanske rentav är odelbart förenade, de två. Jag vet fortfarande inte vilket jag mest vill. Men det är förunderbarligt att känna sig älskad. I det lilla, i ögonblicket. Stora åthävor i all ära, men om han gör så så har jag redan fått mitt bästa kärlekspris.
Jag vet att jag före mitt bröllop inte kunde komma på vilket jag helst ville, älska eller bli älskad. De kanske rentav är odelbart förenade, de två. Jag vet fortfarande inte vilket jag mest vill. Men det är förunderbarligt att känna sig älskad. I det lilla, i ögonblicket. Stora åthävor i all ära, men om han gör så så har jag redan fått mitt bästa kärlekspris.
Nära skjuter ingen hare
(Förresten kan man leka med tanken att om hare är subjekt i meningen ovan, så ter det sig plötsligt rätt festligt. Endast för språknördar.)
Igår åt jag ett halvt paket glass, en sån där avlång halvlitare i papp. När vi var på ICA kollade jag noga i deras glassmonter och såg att ICA:s egna kostade 8,50:- och GB:s 9,50:-. Tänkte att jag skulle vara lite finurlig och spara en krona, så jag köpte ICA:s. Igår åt jag alltså vanilj med jordgubbsrippel. Jag vill egentligen inte klaga på ICA, men den glassen var verkligen en besvikelse! Och för en ynka spänn till hade jag istället kunnat äta en gräddig GB-glass! Det värsta var att jag nu kom ihåg att jag förut gjort precis samma sak -- velat vara prismedveten, men blivit besviken till max på smaken. Mitt dåliga minne brukar visa sig på många sätt, men när jag glömmer vilka glassorter som är goda och inte, då börjar det närma sig farliga konsekvenser i mitt liv. Och givetvis satt jag där och var upprörd för att jag hade slösat bort 8,50:- på en äcklig glass, bara för att spara en spänn. (Och jag menar inget dåligt om ICA. Älskar tanken med ICA.)
Detta kan man dock lära sig mycket av. Allt är inte guld som glimmar, kommer allra först till mitt sinne. Men också en djupare känsla som har med lycka respektive nöjen att göra. Världen erbjuder så många diversions, nöjen, som gör just vad ordstammen betyder, nämligen avleder oss. Precis som man gör med en bebis som är trilsk -- försöker lura den att bli på gott humör med diverse avledande manövrar. Vissa nöjen får oss att glömma de verkliga värdena i livet för att istället koncentrera oss på det som ingalunda är av evigt värde.
Visserligen kan man inte tillbringa livet med att "göra gott", det är det i princip bara övermänniskor som moder Teresia som klarar. Vi andra måste släppa taget emellanåt och bara dansa som tokar eller berätta fjantiga skämt eller käka godis tills vi mår illa. Vi kan inte göra det bästa i alla situationer, för då skulle vi läsa Bibeln istället för att se på TV, och hjälpa fattiga istället för att läsa tidningen. Vi är inte så bra än att vi kan det. Jämt.
Men för den sakens skull betyder inte det att vi kan slå oss till ro och tänka att nära duger. Nära skjuter ingen hare. Vi måste ändå försöka att sikta högre. Komma ihåg att nästan bäst, och en krona billigare, kanske inte är en bra affär utan en enda stor besvikelse. Vi vill inte nöja oss med att äta ICA-glass resten av livet om vi med en ytterst liten extra ansträngning kan få GB:s istället.
Ska se om Mikael vill dela mangorippeln med mig ikväll. Det kanske inspirerar till ett nytt blogginlägg :) Vad gör man inte för sin publik...
Igår åt jag ett halvt paket glass, en sån där avlång halvlitare i papp. När vi var på ICA kollade jag noga i deras glassmonter och såg att ICA:s egna kostade 8,50:- och GB:s 9,50:-. Tänkte att jag skulle vara lite finurlig och spara en krona, så jag köpte ICA:s. Igår åt jag alltså vanilj med jordgubbsrippel. Jag vill egentligen inte klaga på ICA, men den glassen var verkligen en besvikelse! Och för en ynka spänn till hade jag istället kunnat äta en gräddig GB-glass! Det värsta var att jag nu kom ihåg att jag förut gjort precis samma sak -- velat vara prismedveten, men blivit besviken till max på smaken. Mitt dåliga minne brukar visa sig på många sätt, men när jag glömmer vilka glassorter som är goda och inte, då börjar det närma sig farliga konsekvenser i mitt liv. Och givetvis satt jag där och var upprörd för att jag hade slösat bort 8,50:- på en äcklig glass, bara för att spara en spänn. (Och jag menar inget dåligt om ICA. Älskar tanken med ICA.)Detta kan man dock lära sig mycket av. Allt är inte guld som glimmar, kommer allra först till mitt sinne. Men också en djupare känsla som har med lycka respektive nöjen att göra. Världen erbjuder så många diversions, nöjen, som gör just vad ordstammen betyder, nämligen avleder oss. Precis som man gör med en bebis som är trilsk -- försöker lura den att bli på gott humör med diverse avledande manövrar. Vissa nöjen får oss att glömma de verkliga värdena i livet för att istället koncentrera oss på det som ingalunda är av evigt värde.
Visserligen kan man inte tillbringa livet med att "göra gott", det är det i princip bara övermänniskor som moder Teresia som klarar. Vi andra måste släppa taget emellanåt och bara dansa som tokar eller berätta fjantiga skämt eller käka godis tills vi mår illa. Vi kan inte göra det bästa i alla situationer, för då skulle vi läsa Bibeln istället för att se på TV, och hjälpa fattiga istället för att läsa tidningen. Vi är inte så bra än att vi kan det. Jämt.
Men för den sakens skull betyder inte det att vi kan slå oss till ro och tänka att nära duger. Nära skjuter ingen hare. Vi måste ändå försöka att sikta högre. Komma ihåg att nästan bäst, och en krona billigare, kanske inte är en bra affär utan en enda stor besvikelse. Vi vill inte nöja oss med att äta ICA-glass resten av livet om vi med en ytterst liten extra ansträngning kan få GB:s istället.
Ska se om Mikael vill dela mangorippeln med mig ikväll. Det kanske inspirerar till ett nytt blogginlägg :) Vad gör man inte för sin publik...
I teknikens bakvatten
Såg en livs levande (ja, bildligt talat såklart, sååååå tokig är inte ens jag) iPad idag. Den förevisades dessutom i all sin glans, eller ska jag säga fat fobia eller vad det där lagret på pekskärmen nu hette, med alla sina appar och vad det heter. Jag kan sammanfatta det hela med att jag imponerad, men samtidigt inte riktigt hänger med. Jag är inte helt säker på vad en app är, i alla fall kan jag inte förklara vad det är. Jag vet vad Facebook är, och kan kolla videor på YouTube. Men jag vet inte riktigt vad Voddler och Spotify är. Nåt med film respektive musik. mp4 är nog en musikspelare som också spelar videor, men jag tror bara det. På nåt sätt tappade jag kontrollen över utvecklingen strax efter joystickens ankomst. Förstår precis på håret vad en mikro gör, fast jag kan fortfarande inte få den att tina ett kycklingbröst utan att eventuella utstickande delar börjar bli tillagade. Jag kan byta kanal på TV:n och sätta i en DVD-skiva i spelaren. Men om ni fångar mig i ett svagt ögonblick kan det hända att jag febrilt trycker på nån av knapparna på videon istället.
Jag börjar bli gammal, kan man väl sammanfatta. En gång för många år sen ville Elsa rita på datorn, men jag visste inte hur man gjorde. Och nu är hälften av alla 3-åringar ute på Internet ibland. Själva.
Fyller snart 40, men jag har ingalunda en ålderskris. Jag bara konstaterar att allt inte är likadant som när jag var ung. Största skillnaden är jag själv. Men jag blir bara bättre :)
Alvtegen, första försöket
Jag är ju lite oklädsamt motvillig att inmundiga alltför mycket svensk kultur. Har ju en faiblesse för det anglosaxiska, gärna ett par århundraden gammalt. Så för att skola mig lite i det svenska lånade jag förutom fem deckare skrivna i USA och England också en blågul Karin Alvtegen. Första gången jag skulle läsa nåt av henne. Sparade den till och med till sist (den där näst sista Donna Leon gick så fort att läsa och dessutom var den likadan som alla de andra, på ett bra sätt, som en favoriträtt man gärna äter igen, att det inte riktigt finns nåt att skriva om den). Nu känns det som sommar på riktigt, när jag har läst sex låneböcker, och det har varit midsommar.
Alvtegen, då. Psykologisk thriller stod det på framsidan. Det är ovanligt att jag läser böcker där ingen dör (sorry, spoiler) och visst hade det kunnat vara mer thriller i boken. Nu var det en inåtvänd spänning, inte en spänning som bestod i yttre händelser, och det blir ju aldrig riktigt lika halsbrytande så. Men den inre resan man gjorde i sitt eget liv, och karaktärernas, var faktiskt ändå rätt halsbrytande, om jag får använda ordet igen. Eller i alla fall mindblowing. Mycket food for thought. Och jo, det var faktiskt ett mord med, men det var så perifert i händelserna att jag hade glömt det för ett ögonblick. Tja, nästan ett mord, eller två. Nu ska jag inte skvallra mer.
Men ändå, boken var helt klart njutbar att läsa. Det var förresten Svek jag läste. Boken var lättläst -- inte för att den var lättsmält och banal, utan för att den var välskriven. Jag kan absolut rekommendera den.
Det var också lite roligt att den utspelar sig i Stockholm. Mitt nya hem. Fast å andra sidan, jag är mer gäst i storstan, bofast som jag är här på landsbygden. Men jag bor i alla fall inte utanför pendelnätet.
Läs Svek! Jag ska låna fler böcker på s :)
Alvtegen, då. Psykologisk thriller stod det på framsidan. Det är ovanligt att jag läser böcker där ingen dör (sorry, spoiler) och visst hade det kunnat vara mer thriller i boken. Nu var det en inåtvänd spänning, inte en spänning som bestod i yttre händelser, och det blir ju aldrig riktigt lika halsbrytande så. Men den inre resan man gjorde i sitt eget liv, och karaktärernas, var faktiskt ändå rätt halsbrytande, om jag får använda ordet igen. Eller i alla fall mindblowing. Mycket food for thought. Och jo, det var faktiskt ett mord med, men det var så perifert i händelserna att jag hade glömt det för ett ögonblick. Tja, nästan ett mord, eller två. Nu ska jag inte skvallra mer.
Men ändå, boken var helt klart njutbar att läsa. Det var förresten Svek jag läste. Boken var lättläst -- inte för att den var lättsmält och banal, utan för att den var välskriven. Jag kan absolut rekommendera den.
Det var också lite roligt att den utspelar sig i Stockholm. Mitt nya hem. Fast å andra sidan, jag är mer gäst i storstan, bofast som jag är här på landsbygden. Men jag bor i alla fall inte utanför pendelnätet.
Läs Svek! Jag ska låna fler böcker på s :)
Midsommar
Jag har brukat sluta fira midsommar. Singel och sjuk och midsommar är ingen bra kombination. Jag brukar lägga ner hela konceptet midsommar -- det blir bara en enda stor press på att leka att man njuter. Och dessutom att vara ute i solen, eller om det inte är nån sol så fryser man istället. Bägge lika illa. Och här uppe har jag inte känt så mycket folk att det har varit roligt på Tyresta. Ni hör att det inte har varit min favorithelg.Men i år, vilken midsommar det blev!!! Mikael hade tagit med sig en meter kött, typ en fläskfilé (fast jag kan inte tänka mig den gris som bär omkring på en hel meter filé, så jag tror att det måste ha varit något annat kött) som han grillade med den äran. Sen åt vi potatissallad till och drack min nya favorit Fanta Exotic. Vilken måltid att äta ute i det fria! Och vädret var sagolikt. Alldeles lagom varmt för att det skulle vara perfekt i skuggan. Jag hittade skugga igår på Tyresta och där ställde vi upp min Baden-Baden och hjälp vad jag njöt. Vinka till folk, en del kom fram till min "tron" och pratade en stund, och jag struntade helt i stångresning och dragkamp och bara satt och hade det skönt. Mikael gick på grönbete emellanåt och hittade Jonte som åt upp våra rester. (Fotot är inte från Tyresta. Hörde att pålen svajade lite. Pisa, Österhaninge kyrka, m fl.)
Och idag har det regnat och är bara 16 grader. Det var snällt av vädergudarna att hålla undan det vädret tills idag.
Och förresten har jag fått sommarens första färg. Har ju i princip inget läge mellan vintervit och rosastekt, men jag blev i alla fall inte så bränd att jag fick feber. Man ser fortfarande klockan på armen, fastän rodnaden har lagt sig.
Sen vi hade kört lite folk hit och dit lade vi oss tillrätta i soffa och fåtölj och såg på TV en liten stund. Sen gick Mikael och la sig, och jag läste ut boken jag hade börjat på samma morgon. Och så tullade jag lite på barnens godis.
Ingen sillrumpa, ingen jordgubbstårta, men ändå var dagen så perfekt jag kan önska mig. Nyckeln ligger nog i att göra som man själv vill. Och det varierar ju. God fortsättning, folk!
Tempus fugit
Har lekt en del idag hos Bon prix. Bara för att det fanns reklam för dem på Facebook... Lättlurad. Visst var priserna bra och det fanns en del snyggt, men det var inget himlastormande. När Mikael kom hem sa jag att jag hade sparat honom massssssor med pengar på allt jag inte hade köpt, men bara lagt i kundvagnen. Funderade på om jag faktiskt skulle köpa några av grejerna. Klickade på kundvagnen. Tom. Tydligen funkar det inte att öppna nya flikar och lägga saker i kundvagnen därifrån, utan man måste ha originalfönstret öppet. Så allt jag hade shoppat och slitit för att kolla storlekar och färger, var borta. Blev lite sur. Och så hade det tagit en del tid, och jag som inte har uppe-tid att slösa. Som sagt, lite sur.
Men så insåg jag att det är en världslig sak. Tempus fugit, eller tiden flyr, vare sig vi sitter och drömmer eller gör nåt vettigt.
Så nu ska jag ge mig på en sak jag har skjutit upp i evigheter. Det kommer att kännas mycket bättre efteråt än vad det gjorde när jag hade fönstershoppat till ingen nytta.
Men så insåg jag att det är en världslig sak. Tempus fugit, eller tiden flyr, vare sig vi sitter och drömmer eller gör nåt vettigt.
Så nu ska jag ge mig på en sak jag har skjutit upp i evigheter. Det kommer att kännas mycket bättre efteråt än vad det gjorde när jag hade fönstershoppat till ingen nytta.
Skulle ha tagit kort
Idag åt vi sparris med hollandaisesås, färskpotatis och fiskgratäng. Vilken lisa efter två dar med hamburgare i farten! Och jag skulle ha tagit kort, så gott var det.
Och Mikael har plockat ur diskmaskinen så det var bara att ställa in disken. Alltså, klockan är bara halv sju och jag är redan mätt och njuter av diskmaskinsljudet. Det känns som om jag har fått en hel kväll som present!
Och Mikael har plockat ur diskmaskinen så det var bara att ställa in disken. Alltså, klockan är bara halv sju och jag är redan mätt och njuter av diskmaskinsljudet. Det känns som om jag har fått en hel kväll som present!
Höjdskräck
Har du koskräck? var det väl som Kurtan frågade på den stora soffan på taket. Höjdskräck däremot vet alla i vår familj att pappa har. Han har fått den av sina barn, specifikt Ellen, som vid tre års ålder och nyankomna till Österrike, sätter sig grensle över balkongräcket innan nån hann blinka. Några våningar upp. Och sen var det kört, och alla Alper på den resan var motståndare, vad pappa anbelangar, och alla staket framför stup var, vad Ellen anbelangade, hjälpmedel att komma högre upp. (Detta har hon ofta fått höra.)Här har vår gode far fångats i äkta höjdskräck. På första fotot kisar han upp mot toppen av berget, kanske 1-1 1/2 km uppåt. Och sen vänder han sig om och tittar han ner. Ojdå.
Lombardiet, förra helgen eller nåt.
Några levnadstips
Fick ett långt mail av Kristin Krus, men jag kopierar bara de allra bästa här. Och "bästa" betyder givetvis inget annat än: De jag själv tyckte bäst om.
Don't be overly concerned with your weight, it's just a number.
Carpe diem!
Believe in yourself!
Be weird whenever you have the chance!
Don't be overly concerned with your weight, it's just a number.
Carpe diem!
Believe in yourself!
Be weird whenever you have the chance!
Mamma kan höra
Mamma har precis varit hos nån örondoktor i Södertälje och fått hörapparat. Det låter hemskt gammalt, men utvecklingen har gått framåt stort på det estetiska planet och mamma säger att de är hemskt små och smidiga. Hon ringde nyss och rapporterade, och ni som har fått (nya) glasögon och plötsligt kan se löven känner kanske igen er i hennes beskrivning: Jag kunde höra när jag vek ett papper!Kroppen är bra, och när den inte gör som den ska är det makalöst vad folk har hittat på för grejer som funkar!
Och när det handlar om att höra, så ska jag lista min hörsels fem favoriter:
1. Mikaels röst, särskilt när han säger Jag älskar dig eller skrattar
2. Vårens första fågelkvitter
3. När man går på riktigt knarrig snö
4. Bra musik. Får man vara så generell??
5. Min symaskin, som låter som en Porsche som spinner
Läst bok, igen
Lever i bokläsarlyx. Nu har jag läst färdigt bok fyra av sex lånade sommarböcker. Får nog ta mig en tur till till biblioteket om nån vecka eller så. Har bara en Donna Leon och min första nånsin av Karin Alvtegen kvar.
Den här boken hette i alla fall I lagens limo av Michael Connelly. Han brukar skriva om polisen Hieronymus (Harry) Bosch, men detta var en rättegångsthriller som kändes lite som en Caliversion av Grishams lagvrängarböcker från Södern och presenterade den nya karaktären Michael Haller, Esq. Titeln låter lite löjlig tycker jag, men förklaras av att advokaten inte har något kontor utan tillbringar mesta tiden på väg från möten med klienter och till och från rätten i sin limousin.
Boken var bra, får jag väl säga. Inte så man dog av spänning när man skulle lägga ifrån sig den, men det var helt klart att man sysselsatte sig med att försöka komma på hur det skulle gå. Jag kom som vanligt inte på det och blev förvånad över slutet. Det var kanske lite snöpligt, för det hade refererats till advokatens plan, men sen beskrevs den lite för kort tycker jag, när den väl hände.
Om jag jämför recensionerna om Austen-relaterade böcker/filmer från härom dagen med det här, så ser jag att det är rätt värdelöst skrivet, lite som en åttondeklassares första stapplande "recension". Men jag vet om det, och jag har inte ansträngt mig att skriva vackert, bara att säga vad jag tyckte om boken så jag får lägga mig på soffan igen. [Dessutom ber jag ofta om ursäkt för saker jag inte tycker jag har gjort bra...]
Den här boken hette i alla fall I lagens limo av Michael Connelly. Han brukar skriva om polisen Hieronymus (Harry) Bosch, men detta var en rättegångsthriller som kändes lite som en Caliversion av Grishams lagvrängarböcker från Södern och presenterade den nya karaktären Michael Haller, Esq. Titeln låter lite löjlig tycker jag, men förklaras av att advokaten inte har något kontor utan tillbringar mesta tiden på väg från möten med klienter och till och från rätten i sin limousin.
Boken var bra, får jag väl säga. Inte så man dog av spänning när man skulle lägga ifrån sig den, men det var helt klart att man sysselsatte sig med att försöka komma på hur det skulle gå. Jag kom som vanligt inte på det och blev förvånad över slutet. Det var kanske lite snöpligt, för det hade refererats till advokatens plan, men sen beskrevs den lite för kort tycker jag, när den väl hände.
Om jag jämför recensionerna om Austen-relaterade böcker/filmer från härom dagen med det här, så ser jag att det är rätt värdelöst skrivet, lite som en åttondeklassares första stapplande "recension". Men jag vet om det, och jag har inte ansträngt mig att skriva vackert, bara att säga vad jag tyckte om boken så jag får lägga mig på soffan igen. [Dessutom ber jag ofta om ursäkt för saker jag inte tycker jag har gjort bra...]
Good night around the world
HOLLAND: Goeden nagt
FRANCE: Bonne nuit
AUSTRALIA: Night mate
USA: Goodnite
SOUTH AFRICA: Are the doors locked, are the windows closed?
Is the alarm on?
Did you lock the car away and activate the alarm?
Are the Rotweilers on their post?
Do you have the stun gun and pepper spray next to the bed?
Sleep tight, don't worry, Eskom* will switch off the lights.
*Sydafrikas statliga elbolag
FRANCE: Bonne nuit
AUSTRALIA: Night mate
USA: Goodnite
SOUTH AFRICA: Are the doors locked, are the windows closed?
Is the alarm on?
Did you lock the car away and activate the alarm?
Are the Rotweilers on their post?
Do you have the stun gun and pepper spray next to the bed?
Sleep tight, don't worry, Eskom* will switch off the lights.
*Sydafrikas statliga elbolag
Abrahams barn
Mikael brukar vara chef över de högre kanalerna. Det vill säga, jag är oftast för otålig för att försöka hitta nåt sevärt över kanal 11, men han har pejl på vad som finns på både 36 och 53. Igår tittade vi på en av "hans" kanaler. Abrahams barn hette programmet, och handlade, precis som programmet jag såg förra veckan (?) om muslimer, judar och kristna nere i "treriksröset" Israel.
Precis som förra programmet, hade detta ett skrämmande citat av en muslim: "Alla kommer att bli muslimer, antingen genom konvertering eller genom geväret." En precis lika skrämmande jude betonade stolt att om nån försöker döda honom så dödar han den andre först.
Tänkte återigen på det där med att vända andra kinden till. Tydligen är det en utmärkande sak i kristendomen. För mig är det så självklart att jag inte ens har tänkt tanken på en religion utan kärleksbudskapet. Men somliga hävdar, kanske med rätta, att Gamla testamentets Gud är en hämnande gud, en hård och oförlåtande Gud. Och både islam och judendomen bygger ju vidare på den religion som finns i Gamla testamentet och ignorerar (naturligtvis) vårt kristna budskap i Nya testamentet. Så det är ju inte konstigt att de krigar därnere, om det liksom är inbyggt i religionen att hämnas och ge igen.
Men ändå har jag det inte riktigt bra med att Gamla testamentets Gud ska vara en hård och orättvis, en dömande gud. På sina ställen kan det säkert verka så, men jag vill gärna tro att Gud är Gud, och att han är densamme igår, idag, imorgon, och att han inte förändras. Hur får vi då ihop min bild av Gud som kärleksfull med Gamla testamentets Gud?
Igår på söndagsskolan fick jag ihop bilden. Vi pratade om Saul, David och Jonathan och hur Saul försökte döda David, och om David och Jonathans vänskap.
Vi känner till hur David vid ett tillfälle, efter många mordförsök på honom, fick möjlighet att döda Saul som sov i en grotta. Vi vet också att han inte tog den chansen, att han inte ens hävdade självförsvar och passade på, utan bara skar av en flik av Sauls mantel. Här handlade det inte om att döda den som försökt döda en själv. Det var förlåtelsens budskap som predikades -- vänd andra kinden till, långt före sin tid, kan tyckas.
Exemplet med Abraham själv, och att Gud stoppade honom från att döda Isak, visar att Gud inte har behag till människooffer -- eller att han inte gillar våld och dödande, som reportern uttryckte det.
Kanske är det så att berättelserna om de levande människorna -- och med levande menar jag människor som agerar av sig själva och som försöker omsätta sin religion i vardagliga handlingar -- i Gamla testamentet visar en kärleksfull och förlåtande Gud oftare än vi tror. En hjälpande Gud, som sträcker sig ner när hans barn försöker göra rätt.
Kanske är det också så att när man stirrar sig blind på buden, på Moselagens strikta levnadssätt, så kanske man missar en del av den poängen.
Kanske har Gud alltid varit Gud. Jag tror det. Och jag tror att han alltid har älskat människorna och visat det. Och vi ska göra likadant.
Precis som förra programmet, hade detta ett skrämmande citat av en muslim: "Alla kommer att bli muslimer, antingen genom konvertering eller genom geväret." En precis lika skrämmande jude betonade stolt att om nån försöker döda honom så dödar han den andre först.
Tänkte återigen på det där med att vända andra kinden till. Tydligen är det en utmärkande sak i kristendomen. För mig är det så självklart att jag inte ens har tänkt tanken på en religion utan kärleksbudskapet. Men somliga hävdar, kanske med rätta, att Gamla testamentets Gud är en hämnande gud, en hård och oförlåtande Gud. Och både islam och judendomen bygger ju vidare på den religion som finns i Gamla testamentet och ignorerar (naturligtvis) vårt kristna budskap i Nya testamentet. Så det är ju inte konstigt att de krigar därnere, om det liksom är inbyggt i religionen att hämnas och ge igen.
Men ändå har jag det inte riktigt bra med att Gamla testamentets Gud ska vara en hård och orättvis, en dömande gud. På sina ställen kan det säkert verka så, men jag vill gärna tro att Gud är Gud, och att han är densamme igår, idag, imorgon, och att han inte förändras. Hur får vi då ihop min bild av Gud som kärleksfull med Gamla testamentets Gud?
Igår på söndagsskolan fick jag ihop bilden. Vi pratade om Saul, David och Jonathan och hur Saul försökte döda David, och om David och Jonathans vänskap.
Vi känner till hur David vid ett tillfälle, efter många mordförsök på honom, fick möjlighet att döda Saul som sov i en grotta. Vi vet också att han inte tog den chansen, att han inte ens hävdade självförsvar och passade på, utan bara skar av en flik av Sauls mantel. Här handlade det inte om att döda den som försökt döda en själv. Det var förlåtelsens budskap som predikades -- vänd andra kinden till, långt före sin tid, kan tyckas.
Exemplet med Abraham själv, och att Gud stoppade honom från att döda Isak, visar att Gud inte har behag till människooffer -- eller att han inte gillar våld och dödande, som reportern uttryckte det.
Kanske är det så att berättelserna om de levande människorna -- och med levande menar jag människor som agerar av sig själva och som försöker omsätta sin religion i vardagliga handlingar -- i Gamla testamentet visar en kärleksfull och förlåtande Gud oftare än vi tror. En hjälpande Gud, som sträcker sig ner när hans barn försöker göra rätt.
Kanske är det också så att när man stirrar sig blind på buden, på Moselagens strikta levnadssätt, så kanske man missar en del av den poängen.
Kanske har Gud alltid varit Gud. Jag tror det. Och jag tror att han alltid har älskat människorna och visat det. Och vi ska göra likadant.
Royal wedding, såklart
Nu är jag rojalist igen :)
Höjdpunkter?
Victorias klänning. Genialt enkel, välskräddad, mästerlig, überelegant. Mikael älskade halsringningen och mamma suktade efter midjan. Jag kunde såklart inte bestämma mig vad som var bäst med den.
Kärlek. Att man såg att de älskar varandra (efter åtta år tillsammans, och dessutom fast hon är kunglig och de brukar visa mindre än andra). Att man blev påmind om kärlek i allmänhet. Och tacksam för sin egen i synnerhet.
Glo på klänningar. Mina favoriter var Drottning Margrethe, Drottning Rania av Jordanien och Filippa Reinfeldt. Inser att om jag skulle bjuda tre av bröllopsgästerna/damerna på middag skulle jag nog också välja just dem. Så jag kanske är biased.
Margrethe skiner. Gillar den djärva färgen.Vilket fall på tyget. Och modellen är typ underbarast!
Rania är smart, fyrabarnsmamma, religiös. Och även om den assymetriska halsringningen var supersnygg -- hela hon är bara för tjusig -- så håller jag med hon Sofi på Aftonbladets mode om att den var lite för tråkig för ett kungabröllop. Skulle varit lite mera tyg på släp.
Fru statsminister däremot såg ut som en vinnare (på konserten också!!!). Klänningen var faktiskt ännu mer balanserad när hon tog av sig ärmarna efter vigseln. Strålande!
En eloge också till Drottning Silvia och prinsessan Madeleine. De var ju rätt snygga!
Jag däckade precis när man hade fått se den superhöga men i mitt tycke ändock inte särskilt imponerande bröllopstårtan. Smultron lät gott, men jag orkade inte koncentrera mig mer. Förstår att jag nån gång under kvällen måste ha missat Daniels tal, flåt prins Daniel, men man kan ju läsa talen här, så det var ingen ko.
Konserten, eller festföreställningen som den visst kallas, och som jag bara såg reprisen av idag, men ska se igen så fort tillfälle bjuds. Den finns på svtplay, inklusive eftersnack. Jag är helt ordlös, så fantastiskt var det. Tårarna flödade när ungarna sjöng i slutet. "Fått den du vill". Det har jag! Och nu har jag lyssnat på den tre gånger i rad, och lipat. Gött.
Bröllopstårta på Ribby Allé. Ingen av oss orkade dock klä på oss och ge oss iväg, så vi la ner det. Det hade varit kul, men inte såååå kul. Men så på kvällen går M iväg på sin motionspromenad, och kommer hem med två kassar mat. Tänkte: Vad bra, han har köpt mjölk, det hade vi slut på. Och det hade han, men också ingredienser till en tårta, som han gjorde åt mig!! Det sista åt jag till lunch efter kyrkan idag.
Jag är alldeles uppfylld av lyckokänslor. "Jag gråter på bröllop" är en fras jag har haft ett dualistiskt förhållande till. Igår och nu gråter jag bara av glädje. Vilken lycka att ha fått den jag vill ha.
Anja Olergård, 39 år, nygift lipig rojalist
Höjdpunkter?
Victorias klänning. Genialt enkel, välskräddad, mästerlig, überelegant. Mikael älskade halsringningen och mamma suktade efter midjan. Jag kunde såklart inte bestämma mig vad som var bäst med den.
Kärlek. Att man såg att de älskar varandra (efter åtta år tillsammans, och dessutom fast hon är kunglig och de brukar visa mindre än andra). Att man blev påmind om kärlek i allmänhet. Och tacksam för sin egen i synnerhet.
Glo på klänningar. Mina favoriter var Drottning Margrethe, Drottning Rania av Jordanien och Filippa Reinfeldt. Inser att om jag skulle bjuda tre av bröllopsgästerna/damerna på middag skulle jag nog också välja just dem. Så jag kanske är biased.
Margrethe skiner. Gillar den djärva färgen.Vilket fall på tyget. Och modellen är typ underbarast!
Rania är smart, fyrabarnsmamma, religiös. Och även om den assymetriska halsringningen var supersnygg -- hela hon är bara för tjusig -- så håller jag med hon Sofi på Aftonbladets mode om att den var lite för tråkig för ett kungabröllop. Skulle varit lite mera tyg på släp.
Fru statsminister däremot såg ut som en vinnare (på konserten också!!!). Klänningen var faktiskt ännu mer balanserad när hon tog av sig ärmarna efter vigseln. Strålande!
En eloge också till Drottning Silvia och prinsessan Madeleine. De var ju rätt snygga!
Jag däckade precis när man hade fått se den superhöga men i mitt tycke ändock inte särskilt imponerande bröllopstårtan. Smultron lät gott, men jag orkade inte koncentrera mig mer. Förstår att jag nån gång under kvällen måste ha missat Daniels tal, flåt prins Daniel, men man kan ju läsa talen här, så det var ingen ko.
Konserten, eller festföreställningen som den visst kallas, och som jag bara såg reprisen av idag, men ska se igen så fort tillfälle bjuds. Den finns på svtplay, inklusive eftersnack. Jag är helt ordlös, så fantastiskt var det. Tårarna flödade när ungarna sjöng i slutet. "Fått den du vill". Det har jag! Och nu har jag lyssnat på den tre gånger i rad, och lipat. Gött.
Bröllopstårta på Ribby Allé. Ingen av oss orkade dock klä på oss och ge oss iväg, så vi la ner det. Det hade varit kul, men inte såååå kul. Men så på kvällen går M iväg på sin motionspromenad, och kommer hem med två kassar mat. Tänkte: Vad bra, han har köpt mjölk, det hade vi slut på. Och det hade han, men också ingredienser till en tårta, som han gjorde åt mig!! Det sista åt jag till lunch efter kyrkan idag.
Jag är alldeles uppfylld av lyckokänslor. "Jag gråter på bröllop" är en fras jag har haft ett dualistiskt förhållande till. Igår och nu gråter jag bara av glädje. Vilken lycka att ha fått den jag vill ha.
Anja Olergård, 39 år, nygift lipig rojalist
Stuga i skogen-drömmar
Kollade hemnet lite på slentrian. Längesen nu. Först blev jag alldeles uppspelt -- en stuga i Österhaninge, på ett berg, naturtomt, 650 000:-. Men sen såg jag att det saknas vatten och avlopp. Och i storstugan fick man inte plats med både matbord och soffa. Så det är nog för litet, till och med för oss (30 kvm). Meeeeen så romantiskt.
Sen hittade jag en annan stuga, också i Österhaninge, för 750 000:-. Där får man plats med både matbord och soffa i vardagsrummet, fast denna också är bara 30 kvm. Och det finns till och med ett arbetskök som ser OK ut. Dock inte med vår nuvarande standard. Och det står inget om toa i badrummet, bara dusch och tvättfat. Fanns det inte en bild där det stod utedass?
Hur som helst. Det blir ingen stuga i Österhaninge. Det ser ut som en saga, och det är fortfarande romantiskt så det förslår att bo i skogen men ändå med civilisationen bokstavligt talat runt kunten. Men det känns nog inte lika roligt och romantiskt när flugorna surrar överallt och det är 35 grader inomhus. Eller till vintern, när det är 17 grader inomhus trots en elräkning som lever sitt eget liv. Och man får göra både nummer ett och två på ett "närbeläget" ställe... Och tvätta i bäcken, typ.
Nej, jag är för modern helt enkelt. Nu ska jag gå och spola, bara för att jag kan.
Fast vid närmare eftertanke slösar jag inte med vatten så i onödan, så jag ska försöka göra en nummer ett först, så spolandet berättigas.
More than you wanted to know. Försök sova nu om ni kan.
Sen hittade jag en annan stuga, också i Österhaninge, för 750 000:-. Där får man plats med både matbord och soffa i vardagsrummet, fast denna också är bara 30 kvm. Och det finns till och med ett arbetskök som ser OK ut. Dock inte med vår nuvarande standard. Och det står inget om toa i badrummet, bara dusch och tvättfat. Fanns det inte en bild där det stod utedass?
Hur som helst. Det blir ingen stuga i Österhaninge. Det ser ut som en saga, och det är fortfarande romantiskt så det förslår att bo i skogen men ändå med civilisationen bokstavligt talat runt kunten. Men det känns nog inte lika roligt och romantiskt när flugorna surrar överallt och det är 35 grader inomhus. Eller till vintern, när det är 17 grader inomhus trots en elräkning som lever sitt eget liv. Och man får göra både nummer ett och två på ett "närbeläget" ställe... Och tvätta i bäcken, typ.
Nej, jag är för modern helt enkelt. Nu ska jag gå och spola, bara för att jag kan.
Fast vid närmare eftertanke slösar jag inte med vatten så i onödan, så jag ska försöka göra en nummer ett först, så spolandet berättigas.
More than you wanted to know. Försök sova nu om ni kan.
Inredning i konsten
Det är inte bara Carl Larsson som har målat interiörer. Nationalmuseum har nyss öppnat (och pågår till 15 aug) en utställning kallad Hemma -- skandinaviska interiörer i konsten. Så här står det bland annat på hemsidan om den:
Utställningen visar hur hemmiljöer och inredningsstilar skiftat genom historien, och hur hemmet behandlats som motiv i konsten.
Den vill jag gå på! Mikael har redan gått med på det. Då börjar vi samla energi till depåerna. Kul!
(Och bilden har inte nödvändigtvis samband med utställningen. Vet inte precis vilka målningar Nationalmuseum äger och visar.)
Utställningen visar hur hemmiljöer och inredningsstilar skiftat genom historien, och hur hemmet behandlats som motiv i konsten.
Den vill jag gå på! Mikael har redan gått med på det. Då börjar vi samla energi till depåerna. Kul!
(Och bilden har inte nödvändigtvis samband med utställningen. Vet inte precis vilka målningar Nationalmuseum äger och visar.)
Kreativ!
Jag känner mig lite skaparsugen. Vad som helst skulle duga för att stilla min kreationstarm, men jag orkar inte med nåt annat än att sitta upp vid datorn och surfa. Orkar inte ens skriva nåt vettigt (ja, så ni kan sluta läsa här).
Däremot kan jag klistra in en inspirerande bild som kommer från Creature Comforts. Där hittar man alltid bra grejer.
Däremot kan jag klistra in en inspirerande bild som kommer från Creature Comforts. Där hittar man alltid bra grejer.
Börjar tröttna
Att säga att jag börjar tröttna på bröllopet är väl nästan att ta i i underkant. Jag antar att jag inte behöver säga vad det är för bröllop som jag tröttnar på.Dessutom blir jag irriterad av nån anledning, när Victoria & Daniel har fest med 200 av sina närmaste vänner. Och så finns det hundratals paparazzifoton på massa för mig okända kvinnor i alldeles för likadana långklänningar och lika okända män i smoking. Förutom Per Gessle, honom kände jag igen, och de nordiska prins- och prinsessparen. Det får liksom inte finnas så mycket pengar på ett ställe. Bill Gates säger att alla rika borde ge bort hälften. Och jag får en dålig smak i munnen av allt det här. Jag vill inte påstå att det är antirojalism, men nåt är det.
Läste dessutom ett blogginlägg som fick blodet att börja gunga:
Varje gång jag ser er [Victoria & Daniel] påminns jag om att vårt statsskick är en bisarr personkult, som dessutom används i kommersiella syften, och det gör mig deprimerad.
Och just det där med kommersiella syften blev jag irriterad på härförleden. De visar ju hur mycket kungligheter som helst i alla möjliga varianter på TV, och härom dagen var det nåt med Märtha Louise. Hon har avsagt sig sina kungliga uppdrag och sin titel, och får inte längre något apanage. Men i de böcker hon ger ut kallar hon sig ändå prinsessa, och i samband med änglaskolan marknadsförs hon också som prinsessa. Jag vet för lite för att ha en åsikt, men sen när har det hindrat mig från att tycka? Jag tycker det stinker kommersialism om det, och antingen är man prinsessa och kunglig, med allt vad det innebär, eller så är man det inte.
Dessutom börjar det talas i media om hur fel det är att diktaturer som Nordkorea har bjudits till bröllopet. Men så gör man visst, heter det. Och det är inte OK, tycker jag. Man bjuder inte en mördare till sitt bröllop, även om "alla andra" brukar göra det. Det tycker jag har med rätt och fel att göra, och att konvenansen inte ska få styra i det läget. För då har kungligheten inget med statsstyre att göra, bara coola fester. Att vara statschef, om än opolitiskt, måste medföra vissa plikter mot landet och mot mänskligheten. Annars vill vi ha en president, som kanske kan börja arbeta mot felaktigheter i världen. Så kan kungahuset leva på sina egna pengar, som andra överklassfolk. Som sagt, Bill Gates ger bort hälften. (Om det inte är världens smartaste mediedrev.)
Lystring, Austeniter!
SvD har idag lite gott och blandat om Jane Austen. Orsaken är att en nyöversättning av Emma släppts. En bra recension med en intressant tanke om ändringen av känslan i boken kan ni läsa här.
Man kan också fördjupa sig i fyra andra Austenrelaterade ämnen: Recension av ett spel som bygger på Zombies-boken, Hemma hos Austen-reportage, Filmrecension om En ung Jane Austen, samt ett quiz där jag pinsamt nog inte fick alla 11 rätt. (Det föll dock inte på kunskap om litteraturen utan om "verkligheten". Jag visste inte vad riktiga Pemberley heter eller var JA är begravd.)
Det känns lite som om de, SvD, har skrivit en positiv artikel om ens bästa kompis, och man blir lika varm och glad för hennes skull.
SvD:s läsare (1357 st hittills) är dock så pinsamma att 37% aldrig har läst nåt av Austen. Försöker tvinga läsplattebrorsan men det är såklart lygens. Mamma avskyr Austen och står inte ens ut med att se en film. Sicken familj.
Men Mikael gick med mig på "En ung Jane Austen". Fast han trodde nog att vi skulle pussas där bak i par-sätena. Men jag var för upptagen med filmen för att hinna vänslas. Så då fick han sig lite bildning istället, om han inte sov med ögona öppna :)
Man kan också fördjupa sig i fyra andra Austenrelaterade ämnen: Recension av ett spel som bygger på Zombies-boken, Hemma hos Austen-reportage, Filmrecension om En ung Jane Austen, samt ett quiz där jag pinsamt nog inte fick alla 11 rätt. (Det föll dock inte på kunskap om litteraturen utan om "verkligheten". Jag visste inte vad riktiga Pemberley heter eller var JA är begravd.)
Det känns lite som om de, SvD, har skrivit en positiv artikel om ens bästa kompis, och man blir lika varm och glad för hennes skull.
SvD:s läsare (1357 st hittills) är dock så pinsamma att 37% aldrig har läst nåt av Austen. Försöker tvinga läsplattebrorsan men det är såklart lygens. Mamma avskyr Austen och står inte ens ut med att se en film. Sicken familj.
Men Mikael gick med mig på "En ung Jane Austen". Fast han trodde nog att vi skulle pussas där bak i par-sätena. Men jag var för upptagen med filmen för att hinna vänslas. Så då fick han sig lite bildning istället, om han inte sov med ögona öppna :)
Bilar? Och då menar jag inte Ahlgrens
Eftersom Mikael (för tillfället!) hade makten till TV:n när vi skulle äta våra (hemgjorda) hamburgare till middag idag, så blev det varken Ett hus på landet, Ett nytt liv på landet, Bröllopsstudion, Kungliga mirakelbröllop, nej inte ens fotbolls-VM. Utan Top Gear. Jag får samma upplevelse nästan varenda gång vi ser på det. Till att börja med blir jag lite otålig och vill till och med se vad-som-helst-med-bröllop hellre än bilar, men så börjar vi titta och så tycker jag att det är riktigt bra. Kul, trevligt, och snygga bilar, faktiskt.
Idag slog nog programmet alla rekord dock. En nunna körde för första gången en monstertruck med 1700 hästkrafter. Hon fick en halvtimmes träning och sen körde hon över fem bilar som stod bredvid varandra! Cool brud!
Nu är Paul McKenna gäst. Han hypnotiserade "Hamster", bland annat så han glömde hur man kör bil. Vansinnigt emellanåt. När han sen körde iväg (närMcKenna hade "fixat" honom igen), flög bakluckan upp, för Hammond hade ryckt och tryckt i allt som fanns för att försöka komma på var startknappen till bilen var. Haha!
Idag slog nog programmet alla rekord dock. En nunna körde för första gången en monstertruck med 1700 hästkrafter. Hon fick en halvtimmes träning och sen körde hon över fem bilar som stod bredvid varandra! Cool brud!
Nu är Paul McKenna gäst. Han hypnotiserade "Hamster", bland annat så han glömde hur man kör bil. Vansinnigt emellanåt. När han sen körde iväg (närMcKenna hade "fixat" honom igen), flög bakluckan upp, för Hammond hade ryckt och tryckt i allt som fanns för att försöka komma på var startknappen till bilen var. Haha!
Sugen
Inte sen jag gifte mig har jag blivit sugen på att köpa en brudtidning. Men nu blev jag faktiskt det. Men tala om slöseri med pengar. Annars hade jag nog nappat på erbjudandet från Tidningskungen om 4 nr för 99:-.
Kerstin Dahlgren har beställt en bröllopstårta, en sån där Victoria & Daniel-tårta ni vet, och det tycker jag verkar coolt. Undrar om vi skulle käka en sån, Mikael och jag :)
Måste ta tag i att sälja brudtidningar/-böcker, för att inte tala om brudklänningen! Maria Kindestam var här igår på besök och hon tyckte jag skulle spara den. Men tänk vad man kan göra för pengarna, är allt jag säger. Jag är inte sentimental och vill inte gärna komma ihåg att jag var strl 48 på mitt bröllop... Sparar hellre de smala snygga MQ-jeansen :)
Nog om bröllop. För idag :)
Kerstin Dahlgren har beställt en bröllopstårta, en sån där Victoria & Daniel-tårta ni vet, och det tycker jag verkar coolt. Undrar om vi skulle käka en sån, Mikael och jag :)
Måste ta tag i att sälja brudtidningar/-böcker, för att inte tala om brudklänningen! Maria Kindestam var här igår på besök och hon tyckte jag skulle spara den. Men tänk vad man kan göra för pengarna, är allt jag säger. Jag är inte sentimental och vill inte gärna komma ihåg att jag var strl 48 på mitt bröllop... Sparar hellre de smala snygga MQ-jeansen :)
Nog om bröllop. För idag :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)