Saknar

Mamma berättade om gårdagens skypesamtal med J&B och tvillingarna. Det var Mia som hade vaknat och pekat på datorn med tydlig entusiasm och vinkat, som om hon ville skypea. Coolt. Så det gjorde de. Mamma berättade att Mia tydligen har blivit lite tuffare (även om hon inte riktigt vågar gå än). Till exempel blir hon sur på Bella om hon inte får ha hennes leksaker och slår henne i huvudet. Och Bella kommer inte att gå exakt i sin fars fotspår vad gäller talviljan, för hon har börjat säga några ord. Hon hade också fått en klänning i present som hon älskade av hela sitt lilla hjärta. Mamma såg hur hon gick omkring med klänningen på plastgalgen efter sig (hon hade dessutom visat upp den i datorn), och ibland lade kinden mot tyget.

Bettan sa också att Bella gråter varje dag när grandma går till jobbet. Hon har liksom två mammor. Härligt med många personer som älskar en, men tänk så traumatiskt att mista någon varje dag och inte fatta att de kommer hem igen. Bettan sa så gulligt att vi får skypea två gånger i veckan så ungarna känner igen oss när de kommer på besök nästa gång.

Johan har dessutom blivit 1 av 3 sökande till ett pangjobb (det där säljjobbet han har nu är väl inte precis nåt att fästa sin framtid på) och de hoppas båda på det. Moreover har det ju löst sig för Rob också på ett fantastiskt sätt, så saker börjar gå i rätt riktning.

Som avslutning vill jag ge er en varning för vinterkräksjukan. Nu har två som jag känner varit så sjuka att de bägge två kallar det för värsta sjukan i livet. Och långvarigt har det varit!!! Mamma svimmade t o m på toan och orkade inte ens hålla telefonluren när hon var sjuk för ett par veckor sen. Plötsligt vill jag bara gå och sprita mig!