Ketchupmamman, vad gör du?

Jag läste mina bloggar nyss och kom till Ketchupmamman. Där var det en stor bild på en underlig efterrätt, underlig kanske mest för att det tog två rader att skriva vad den hette: Matcha grönt te pannacotta med vit chokladkräm, citrongräs sjudet vaniljpäron och mörk chokladsås.


(Det tog mig för övrigt ända till slutet av inlägget att fatta att Matcha inte var ett verb utan ett egennamn på det gröna teet.)

Ingenting made sense. Jag undrade när det skulle stå att det var dottern Ellinor som gjort päronen och sonen Samuel som gjort moussen (som för övrigt verkligen ser ut som en förskoleelev har gjort den, sned och vind som tornet i Pisa). Beskrivningen verkade dock lite för käck, sådär matig på riktigt. Det har hon lyckats med, men hon kommer ju aldrig till det roliga, tänkte jag. Döm själva:

Det här är en sådan där spännande efterrätt. En sådan man kanske inte bjuder på varje dag. Men spännande behöver absolut inte betyda konstig! Jag lovar er att kombinationen av det gröna teet, den vita chokladen, det citrogräs- (sic) och vaniljsjudna päronet och den mörka sega chokladsåsen smakar makalöst trevligt i munnen!
Det här blev underbart gott! :)

Och för er som förgävets (sic) letat efter grönt tepulver så kan jag berätta att det finns att köpa till exempel här och här! :)

Ungefär nu reagerar jag. Tittar lite till vänster på min RSS-lista, och ser att vad jag tror är Ketchupmammans blogg i själva verket är en matblogg över Ketchupmamman, nämligen Kalasgott. Aha, then it makes sense.

Pinsam eftertanke (förutom att jag fattar så långsamt): Då var det inget skämt eller att barnen hade gjort efterrätten. Tydligen var den fin. Själv tycker jag fortfarande att kejsaren är naken.