Pappaledig?

I Sverige har vi väl typ världens bästa föräldraförsäkring, rent ekonomiskt sett, men givetvis är jag heligt vred på att man inte får bestämma över den själv, och att staten belönar en för vissa beslut (pappan hemma), men inte för andra. Har folk rätt att få barn måste de ha rätt att bestämma över deras fostran och vardag också.

Så döm om min förvåning när jag läser i Expressen (f'låt) om en som doktorerat och funnit att barn under ett år skadas mer när deras pappor är hemma med dem än när deras mammor är barnlediga. Och att akutmottagningarna har märkt det, säger Anna Carlsson.

Nu tror jag inte okritiskt på allt jag läser, särskilt inte när det står i just Expressen, men teoretiskt sett kan jag faktiskt tro på att det är sant. Inte för att män är sämre föräldrar, men för att naturen har ansett att kvinnor ska se till små barn och män ska beskydda dem och få tag på mat. Om naturen har avsett en sak, har den rimligtvis också utrustat för uppgiften. Män ser inte detaljer så bra som kvinnor, men de ser helheten bättre än kvinnor. Män och kvinnor är inte olika mycket värda bara för att de är olika. Kvinnor har bättre simultankapacitet, vilket kanske skyddar små barn genom att de kan hålla ett öga på dem på samma gång som de gör något annat. Män kanske inte kan det, och så råkar barnen ut för fler olyckor.

En av kommentarerna på artikeln innehåller följande citat: "Pappor är inte sämre föräldrar.. men pappor är SÄMRE MAMMOR!"

Jag säger som jag brukar när det gäller jämställdhet: Vi är inte likadana, och vive la différence!