Mikael gav sig inte ikväll efter raggmunken hos mamma och pappa. Han gav mig bilnycklarna trots mina protester. Jag körde från parkeringen (svängde bakåt utan att fastna i en snödriva eller köra i så full fart att vi hamnade nere på bostadsområdet -- och tro mig, jag har föreställt mig hur båda sker!) ut till precis före rondellen, när han lät mig sluta. Jag hade varit med om nog. Det går rätt bra att köra, mentalt sett (körmässigt sätt är jag en disaster fortfarande), men när det kommer andra bilar blir jag panisk. Vill inte stoppa trafiken eller nåt sånt. Kul den gången när Andreas Hagman kom bakom i 22 k,m/h. Idag var det Bautistas tur att rulla bakom, köra om och vinka.
Men jag gjorde det. Och jag kissade inte ens på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar