Botox

Idag var jag hos min favoritman nummer två, Dr Carlström, och fick botox. Eller det är nåt annat och heter nåt på X, men är samma sak. Idag gjorde det riktigt ont, men det är ett kort obehag och leder till ett par månaders migränminskning, så det är det tveklöst värt. En dos kostar 1495:-. Hade det inte hjälpt så bra och varit den största livskvalitetsökningen under mina 15 år som sjuk, så hade jag tvekat. Men heja Sveriges högkostnadsskydd! Fick ny tid i juni. Sen gick vi igen. Rutinbesök. Fast idag när han sprutade in det där giftet började jag drive myself into a hysteria, jag har ju den gåvan. Gift! tänkte jag, när det sprängde under huden. På hemvägen var jag tvungen att fråga Mikael hur det kan komma sig att det är säkert att spruta in nervgift i mitt ansikte och nacke utan att det sprider sig. Hans kvalificerade gissning är att giftets molekyler antingen är för stora för att komma in i blodådrorna och därmed sprida sig, eller att det på nåt sätt fäster sig i området det sprutas in i. För det sprider sig verkligen inte, det hade man hört talas om -- "förenat med vissa risker" som hjärtstopp hade de nog tvingats varna för. Jaja. Men jag börjar lära mig att lugna ner mig också, inte bara trissa upp mig, så jag kom därifrån med puls under 100, som vanligt :)

Stannade sen på Folkungagatan och åt mat på en pub som hette Charles Dickens. Mycket gammalengelsk inredning, och bättre mat än vi hade förväntat oss. Den var dessutom upplagd vackrare än vanligt. Jag åt råstekt potatis och pannbiff med stark tomatsås och tzatziki. Gott.

Sen åkte vi hemåt igen, plockade upp C-G inför översättningen ("det skulle komma ersättningsbussar" men det vet man ju aldrig), sen släppte M av mig hemma medan han åkte och översatte. Jag var för hög för att ligga och vila, så jag satt och surfade lite. Såg bland annat Sofia Palms skolarbete, en film hon gjort tillsammans med Sebastian Herrey. Spännande!

Så småningom kom M hem med kanelbullar och en bröllopsförstoring och 3 kg mjölk. Det är tungt med mat.

Såg också ett foto av Camillas bil efter olyckan. Läskigt.

Fler nyheter är att mamma inte blev hemsläppt efter blodtrycksmätningen idag. 220/100 ledde till läkarbesök och medicin. Vet inte vilket som är värst, det eller mitt rekord på 205/165. Inte för att det är en tävling. Eller jo, allt är ju en tävling :)

Nu ropar Mikael att jag borde titta på det där programmet med värdelösa bilförare. Det var nyss en tjej som körde på en barnvagn. Kan inge mig lite hopp om att jag inte är så dålig trots allt.