Klockan två på natten kan det ta bara en kvart (plus fem minuter att banka på dörren och sen bryta sig in) för två sjukvårdsutbildade personer och två poliser att komma och rädda livet på min älskling när jag ringt 112 (fast han påstår att man inte dör av diabetes). Helt gratis. (Förutom självrisken på hemförsäkringen för ny dörr.)
Jag tänker på vilken ekonomisk knipa vi hade varit i om vi bodde försäkringslösa i USA och ambulansen ryckte ut. Huvva. Sossesverige är bra ibland.
P.S. Pengarna var inte min första tanke, utan såklart hans liv och leverne, men nu har det gått ett tag och då blir man mer mondän. Eller monetär, eller mercenary, eller vad man ska säga.
2 kommentarer:
Usch, det där lät läskigt... Jag håller med om att man kan vara tacksam över att bo i Sverige.
Japp!
Skicka en kommentar