Pust

Trodde jag var lite bättre, eftersom jag har sovit 10-11 timmar per "natt" sen en vecka tillbaka. I förrgår permanentade jag mamma, igår orkade jag GÅ hela vägen hem till mamma och pappa, och idag gjorde jag tacosoppa till mig och Mikael och var inte slut efteråt.

Men nu mår jag illa och är så trött att jag nästan börjar gråta. Mår pest. Hela kroppen är liksom i uppror, som om den har fastnat i nåt felläge så att man borde starta om mig. Så svårt att hitta gränserna när överbelastningen kommer efteråt. Usch. Är så trött på att må dåligt!!!

Ta bort "nästan gråta". Får inte gråta utan botox!!!!!

Jaja, ibland är livet pest, men det är skönt att veta att det går över.

Inga kommentarer: