Tacka

Jag har haft ett utkast i inkorgen i säkert en månad. Eller rättare sagt, det var bara e-mailadressen som fanns, mailet var tomt, men jag skulle skriva det. Jag har just gjort det!

Det var ett tackmail till nienie, hon som närapå dog i en flygplanskrasch och som bloggar om sitt liv. Dessutom ser hon så cool ut i hatt på ett foto på bloggen. En hatt-människa måste man ju älska!

Jag har så många gånger tänkt att ME inte är nåt mot en flygplanskrasch. Men sättet hon skriver på gör inte att man tycker synd om henne sådär överdrivet ni vet, martyraktigt, utan hon skriver bara ärligt om sina upp- och nedgångar. Och även om man tycker hon har det värre, får hon en ändå inte att känna sig som om ingen kan komma i närheten av hennes prövningar, utan man känner sig lite lik henne i det att man också är en människa som kämpar. Alla är vi ju sådana.

Och apropå människor och prövningar har fyra människor hjälpt mig idag. Dels mamma och pappa som (bägge två) kom med mat. Igen. Det är en sån räddning. Annars hade jag bara ätit snabbmakaroner eller annat som går att värma på stående fot och äta på liggande. Deras riktiga mat har nog hjälpt mig att gå ner i vikt också. Potatis är bättre än pasta! Dessutom stannade de extra och satt i soffan och pratade. Så trevligt!

Dels pratade jag lite med Rob, och när jag sa att jag har gett upp att försöka vända på kroppsklockan och får vara nöjd med att sova en god natts sömn fast den är från 06.00-17.00, så var han så "självklar" -- som att man ska lyssna på sin kropp och så är det bara. Så härligt att inte bli ifrågasatt (eller få "råd") i mina kroppsliga dårskaper utan bara få stöd.

Den fjärde var Mikael. I förrgår hade jag elakt migrän och igår hade jag ingen huvudvärk alls. Jag sa hur underbart det var, och berättade att jag hade kommit ihåg att hålla en tackbön. Han sa att han förstod hur glad jag måste ha varit över det, och det lät verkligen som om han förstod och gladde sig å mina vägnar. Äkta omtanke från folk betyder verkligen mycket.

En annan dag är det andra fyra, men jag har ofta människor som hjälper och stöder mig. It makes all the difference.

Det har man märkt i nienies blogg, hur viktig det är för henne. I det avseendet är jag lika välsignad som hon.

Förresten har vi haft två bröllop i släkten idag -- bägge mina svägerskor har haft bröllop för sina systrar idag -- Camillas Helena och Beths Jennifer. Jag har tänkt mycket på dem idag och hoppas verkligen att de hade en underbar dag. Mamma och pappa levererade sju tårtor ut till Lidingö och sa att de var jättefina. Paus äger.