Palabras (=spanska för ord)

Jag läser ju en del och skriver lite också. Vill mer av bägge, framförallt! Har funderat på namn och deras "innehåll"; Wickham i P&P till exempel är ju ett typexempel på när författaren i själva namnet försöker få in en egenskap (wicked, för er ofrälse). Vad finns det för nåt i mitt namn? Sussi gjorde en fin tavla till mig när jag fyllde nåt, antagligen 30, där hon med mammas hjälp hade hittat på egenskaper som verkligen passade mig (på gott och ont) på A-Ö, oftast med 4-5 ord på varje. Ett mastodontverk tillika kärleksarbete. Hur har jag utvecklats sen dess? Vem är Anja Klarin idag? Detta kan stämma någorlunda.

A -- andlig ambitiös akademiker, aspirerande ambivalent altfiol
N -- nördig notälskade nunna, nykär nöjd nattuggla
J -- jagmedveten jazzlyssnande jämviktssökare, jungfrulig jovialisk julefreak
A -- amorerad analog astigmatiker, amalgamfylld almanacksbunden aktivitetslängtare

K -- kunnig kacklande klaverklåpare, kanonsnyggt kurtiserat kolli
L -- lagom leende lantlolla, lättlurad likblek lärjunge
A -- amnesisk amorterande amatörförfattare, analyserande animerad anglofil
R -- ringprydd rynkfri rulta, rymningsbenägen räddhågsen rishög
I -- iakttagande inkomsthämmad inredningsnörd, inköpsfrestad insiktsfull invalid
N -- nostalgisk nödbromsad narcissist, nyinflyttad nedgången nollåtta.

Efter denna hjärn-utmattande aktivitet blir man, tröttheten till trots, lite filosofisk. Ord är viktiga. Ord betyder mycket. Man kan definiera sig själv och andra med dem, på gott och ont, som jag skrev tidigare. Orden har makt. Ordet "ja" kan leda till att man blir gift om det sägs i ett visst sammanhang! Ordet "skyldig" leder i ett helt annat oftast till fängelse. (And no pun intended!) "Glad midsommar" ger sill- och blomsterkransbilder och seriösa lyckokänslor i alla svenskars sinnen, men inget alls i fransosers eller tyskars (nåja, det fåtal tyskar som inte har hyrt en stuga i Värmland nån gång -- Herzlich Willkommen mit Ihrem Geld!).

Gud har också sagt vissa ord. Hans ord har till och med fullkomlig makt: "Varde ljus". "Dotter, stå upp." "Dina synder är dig förlåtna." Fast ibland kallar han bara, lockar, hoppas, vädjar: "Kom, följ mig."

Det är min önskan att mina ord i så mångt och mycket som möjligt ska likna Guds och att jag på så vis ska få höra de ord jag längtar mest av allt efter: "Stig in i din Faders vila."

Jag vågar hoppas att mottagandet blir som i liknelsen om den förlorade Sonen: