Inatt drömde jag så förfärligt att Linnea Malm hade träffat en hoper folk som inte hade nånstans att sova och på nåt sätt skulle dessa folk (och hon) sova hos oss på Sämgatan. De skulle få bed and breakfast för 50:- per person. Vet inte vem som hade förhandlat fram det rånet, inte jag i alla fall!
Framemot fyratiden på natten när jag var så trött att jag höll på att krevera började någon tappa upp badvatten, någon spelade piano, TV:n i allrummet var på på oanständig volym, och efter ett tag sattes stereon på också. Några stod och grävde i kylen och andra satt och pratade högt vid matbordet. Våra privata områden alltså, förutom den okristliga tiden. Jag blev upprörd och började gå omkring och släcka lampor, vilket var svårt eftersom min far är tokig i lampor och drömmen hade överdrivit denna lux-kärlek till rent löjliga nivåer (dessutom var sladdarna fastnitade vid listerna och det var svårt att veta vilken knapp och sladd som gick till vilken lampa). Jag började också säga till folket att de inte fick föra oväsen klockan fyra på natten. Jag minns också hur jag citerade "hyresgästlagen", som sa att tystnad skall råda kl 22 eller 23 (jag skämdes lite i drömmen över att inte veta exakt vilket). Folk brydde sig inte. Jag blev argare och argare, och mer förtvivlad över att dessa idioter inte uppförde sig som normala människor och lät mig sova.
Jag drömde också att jag var barnvakt åt en familj med tre flickor, varav en var bebis, och femåringen rökte. Jag hade smugit mig in i deras radhus för att vakta barnen och mamman var helt konfys när hon fann mig där nästa morgon. Hon kom inte ihåg om hon hade lagat middag kvällen före, och jag började ljuga ihop en historia, som om jag hörde dit och hon hade bett mig vakta barnen. Familjen hade också fått kattungar, och de hade fastnat på min kropp och fick dras bort som taggtråd eller nåt. Cirka 25 kattungar på ca 5 cm var. En satt i högra armhålan, minns jag, och nån i my bum crack, vilket ju blev lite pinsamt när mannen och hustrun stod där och skulle rycka bort kattungar som hade klorna i mig. Sen gick jag till bussen och kände mig så nöjd att jag hade klarat av detta bus, att lur-passa någons barn.
Vad vill jag med denna långa utläggning? Samt vad bevisar detta när det gäller min optimism?
Jo, att jag även minns att jag i mitt drömska tillstånd reflekterade i samband med bägge ovanstående vansinnigheter hur bra böcker de skulle bli!
Om DET inte är optimism så vet jag inte vad som är det!
Nu skakar jag bara på huvudet. Men det var roligt i natt.
Gute Nacht, Leute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar