Källa: Kelly Rae
Min mamma är bäst. Hon är knäppast (hon har hittat på en hel personlighet till ett mjukisdjur), hon är smartast (hon kom in som 1 av 3 bland typ 5 000 sökande till nån reklamskola, och hade högsta betyg i skolan), hon är andligast (fast nu ser hon faktiskt på tvillingvideo varje morgon istället för att läsa skrifterna), hon är snällast (tar promenader till mig med middag nu när jag är för sjuk), hon är dövast (har tagit efter morfar som hörde fel på alldeles för roliga sätt för att det skulle vara en slump), hon snyter sig högljuddast av alla jag känner (det är sånt man kommer att sakna när hon är borta), hon är gladast och minst klagande och överdriver bara lite när hon ska återberätta något. Hennes vetegryta är grym, liksom hennes kaffer cake. Hon har lite korta armar och ben, men det verkar går bra ändå, om man bara får sytt upp lite fållar. Hon bryr sig inte så mycket om lock till plastburkar utan kan gott och väl stoppa en plastpåse runt bara (gärna en återanvänd fruktpåse för sparandet skull) och sen in i kylen. Det är läskigt, men jag börjar tyvärr härma detta beteende och se det fördelaktiga i det. Hon har lärt mig mycket, mycket, mycket. Sen finns det saker hon önskar att hon hade kunnat lära mig, som att allt efter Mozart är för ungt, men jag måste ju få göra uppror på mitt sätt.
Kort sagt, mamma har gett mig livet. Visst fick hon rätt mycket hjälp av Sahlgrenska i två månader när det hängde på en tråd, så jag tackar väl han pappas skolkompis också (läkaren). Hon har gett mig livet, sett till att jag har sett livet för vad det är, och har på sistone räddat det åt mig. Min mamma är världens bästa mamma.
Källa: Design is mine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar