Bland annat var detta extra roligt:
1) Jag fick flera komplimanger av Mikael. Inklusive med ögonen. Det var också underbart att sitta bredvid honom och bara hålla varandra i handen. Lörv iss grejt.
2) Cecilia Krylborn tyckte mitt halsband var snyggt. Jag tyckte hela hon var snygg, men det glömde jag säga. Blev så betagen av hennes komplimang att jag kom av mig.
3) Det var kul att träffa folk och släktingar. Mikael fick ett leende ur Minna, vilket nog imponerade på Ellen: "Efter tre år i Lund vägrar hon fortfarande prata med mig." Terez pinnade på i sitt cancerkorta hår och MS-ben, och slet som ett djur med programmet. Jacqueline slet med förklä på. Johanna slet lite överallt, som en vessla ungefär. Ni känner henne. Stuffe ledde programmet, avslappnat och roligt. Och deras små terrorister gladde oss barnlösa. Kasper eller Felix ropade "Här är jag" uppifrån ovanvåningen under programmet och sen "Mera" när Emma spelade sax. Emma ropade "Bedstefar" på danska när Bengt skulle sjunga solo. Tydligen är det från en rolig film från Youtube som de såg på en släktsemester.
4) Vi fick den där suveräna laxen som jag inte vet var Inger får tag på, men som är gudomlig. Det var annan supergod buffémat också, men laxen är i en egen klass. Till och med Ellen, Fiskvägraren nummer Ett, åt den med glädje. Det säger väl allt!
5) Liljekonvaljbuketter överallt. Vilken doft!! VÅRKÄNSLOR. Och folk hade sina bästa fest-vårkläder på sig. (Ellen, det äcklet, hade en supersnygg klänning från MQ i storlek 34.)
6) God prinsesstårta, som jag åt en rätt liten bit av. [Klapp på axeln.] Jag tog till M också, men jag ville inte verka åpen, och tog som sagt rätt små bitar, så han var så sötsugen att han t o m åt det gröna locket, som han egentligen inte gillar. Haha.
7) Underbart roligt att se på bildspel. Man är ju lite narcissistisk och det var så kul att se bilder av sig själv som vi inte har i våra album. Och farmor, och alla Angerosas i "kuvösen", och Höglunds land där Johan cyklade ut över verandakanten och Stubbendorf kom med sin helikopter, och diverse bröllopsbilder. Och Maddan, förstås. Det var längesen jag hälsade på henne. Och nu bor vi ju grannar! [Kyrkogården är alltså min närmaste granne, om man inte räknar skolan.]
8) Det var också ett digert program i tre akter med mat och umgänge emellan. Det får väl sägas att Terez var hjärnan bakom det, men det var mååååååååååååååååånga deltagare! Om jag ska försöka nämna mina favoriter, vilket är svårt bland 20 musiknummer och en dikt (mamma hittade på en hyllningsdikt), så var det nog:
* Hornpipe/Händels Wassermusik, fyrhändigt av Vendela och Terez;
* Visa från Utanmyra, Joel på elbas och Terez vid flygeln;
* Johannas flöjtsolo Frid och glädje finns på jord, med Ellen vid flygeln;
* Min eviga familj, av "di små" = Minna, Stella, Kasper och Felix. Fast vänta, nån av dem låg och sov???;
* Oskar spelade tre bitar från Örontröst på fagott;
* barnbarnens hyllningssång, särskilt sista strofen till melodi av Nephis mod: "Och tänk så många underbara ättlingar de fått";
* Rosa på bal av Evert Taube (det var så "Ingers och Bengts ungdom" över hela soundet att man blev lite romantisk) framförd av Lydia/blockflöjt, Oskar/gitarr, Joel/elbas;
* Nocturne av Taube, samma som ovan plus Terez på tenorblockflöjt.
Sen måste nämnas att Emma spelade Ol' man river, som Bengt har vunnit en regiontävling av "50-talets Idol" med, som avslutning, och det var coolt.
Och när Caroline och backupsingers sjöng Motvind, tillägnad Madlèn, så brast fördämningarna hos vissa systrar Klarin. Att Terez har skrivit en sån sång, som lika gärna kan handla om hennes egna senaste jobbiga par år, och tänka på sorgen och oron hos I&B och vad de gått igenom, det var lite jobbigt. Och så grät jag en skvätt för min egen motvind också, när jag ändå höll på.
Men det var en underbar eftermiddag, och folk njöt visst av att vara på Svartensgatan, där I&B bott och flera andra har bott i sin ungdom, och kyrkans allra första möteshus i Sverige var också. Till och med vädret var perfekt, och Inger såg ut som en ung flicka, så söt var hon.
Och förresten kunde jag sitta upp hela tiden. Hade en snuttekudde med mig och så var det ju röra på sig emellanåt för att äta. Men fy sjutton för de trapporna till övervåningen. Men det gick bra. Ska inte klaga. Jag var i alla fall snygg. Tidernas gällivare på strumpbyxorna visserligen, men det syns ju inte, och jag lät för det mesta bli att dra upp dem in public.
Här är alla de "underbara ättlingarna", förutom två som befinner sig i Frankrike (Malena, som pluggar, och Jakob, som är på mission) i ett värdelöst mobilkamerafoto:
Och här är Inger och "lillebror":
Jag vill också ha guldbröllopsfest! Hmm. Jag kommer att vara typ 90 då. Mikael 100. Haha!! Vi får ha festen på ålderdomshemmet :) Och dansant vicka på rullatorerna och klappra med löständerna och skrika "Vem är det där nu igen?" om Mikaels barnbarnsbarn. Och ha passerade katrinplommon på buffébordet.
Välkomna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar