Dystert

Vaknade halv fem på eftermiddagen idag efter en rätt usel natt. Men jag grät i alla fall inte. Det gjorde jag däremot när Mikael hade släppt av mig ikväll. Vi har varit hos m&p och ätit braaifleiss (grillat på afrikaans), pratat, spelat spel och tittat på filmer av Mia & Isabella och E&R:S USA-resa.

När M och jag hade hållit bön och satt i soffan och samlade kraft till att resa sig, kände jag mig gråtfärdig. Orkar inte en natt till. Måste få sova. Vet inte hur det ska gå till. Har inte massa hysteriska eller depressiva tankar som jag kan ändra på, men jag är bara såååååååååå trött och kroppen vet inte hur man gör när den somnar. Det är ju så mycket annat den har glömt av hur man gör, som producera diverse saker och skicka rätt signaler. Tortyr. Döden döden. Det måste vända, eller så blir jag psyksjuk.

Ska se om jag orkar måla naglarna imorgon inför Bengt & Ingers guldbröllopsfest. Det kanske piggar upp. [Låtsas att tanken på att sitta i en stol inte får mig att svimma av trötthet och illamående.] Ska tänka positiva, glada, sömniga tankar nu.