Igår kom en tjej jag minns från förra sommaren som har ME. hon klev in och såg ganska pigg ut, så jag trodde jag skulle prata med henne om hur hon hade blivit frisk. Men sen kom hon tillbaka i sin rullstol, en elektrisk. Jag tyckte hon var modig som vågade visa sig i rullstol. Skämdes lite för att jag är så fåfäng och stolt.
Men sen gick det ett tag på kvällen, och jag märkte hur jag började bli mer och mer irriterad och trött. ME-tjejen satt i soffan i foajen och pratade och skrattade och verkade pigg. Själv hade jag dåligt samvete för att jag var irriterad och att det gick ut över mamma och pappa, när de är så snälla mot mig och gör så mycket för mig. Det kändes jobbigt, och kvällen slutade med att jag grät i telefon med Mikael, och tänkte att jag kanske borde sitta i rullstol också, så jag kan använda min energi till humöret istället för kroppen. Och vara glad istället för irriterad. Det kändes riktigt jobbigt.
Och idag har jag för kanske tredje natten i rad vaknat och känt mig halvt död. Inte sovit ens så "halvbra" som jag brukar, utan värre. Och så fick jag värsta migränet, och kunde inte ens höra ljudet från tangenterna på datorn. Men nu är det bättre, efter en sådär 4-5 sorters värkmedicin. Men jag fick ont i magen när jag åt nyss, vilket är ett tydligt tecken på att jag har magkatarr i ett "sent" stadium. Jag är så kass och är så trött på det. Har ont överallt, hela kroppen känns som ett blåmärke och jag kan knappt röra vid mig utan att det gör ont. Huvudet är särskilt ömt, och ögonbrynen är i migränstadium: spända som bågsträngar och ömma till max. Och är så embarmligt trött att jag liksom knappt orkar leva -- fast det är inget självmordsbenäget depressionsstadium, utan bara sån orkeslöshet att jag inte orkar ha det så här i kroppen längre. Jag borde göra nåt roligt som får mig på bättre humör, men problemet är att jag inte orkar nåt annat än att sitta här och knappa. (Orkar i alla fall sitta upp och det är ett snäpp bättre än jag var igår morse när jag inte ens orkade sitta upp och äta utan fick gå och lägga mig igen.) Ska vinna mig en rosa cykel i alla fall. Det borde jag väl få! Nåt måste hända så det vänder. Vet vad det "nåt" är. Jag måste skära ner, igen, på det som är livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar