Eulogi

Inger Karin Kristiansen, den runda söta norskan som håller på och komponerar och spelar och som ska hålla i en konsert på torsdag, kom inte till templet i morse i tid. De ringde ner och bad pappa kolla om det hade hänt nåt. Han tog med sig GeWe och de öppnade dörren. Hon låg död.

Mamma kommenterar att det är lite överrepresentation på dem som verkar dö i samband med tempelresor. Mamma, som hade fått order av 112 att tillsammans med pappa se på henne om hon hade fläckar i ansiktet eller hade tabletter bredvid sig, sa att hon såg så fridfull ut.

Hmm. Hon som var så livfull och söt. Så det kan gå. Vad nära det är mellan liv och död.

Och vad glad jag är att hon fick ligga ensam i 108 och inte med den där tonårstjejen som hon egentligen skulle delat rum med i två nätter.

Men eulogin då? Har aldrig skrivit nån förr. Jag kände henne inte jättebra, men hon var så söt och glad och positiv. Hon var käck och lärde sig sin dator där hon komponerade ohc mailade till sin lärare. Och nåt till mig en gång minns jag.

Synd att jag inte har alla mina foton på den här datorn, eller ens med mig på USB-minne, för då hade jag satt in ett foto här. Jag har ett som fångar henne på pricken, från Aarls 70-årsfirande. En liten spjuver! Hon ser lite ut som Kajsa, lite tokig, glad, full av liv. Så go hon var!