När jag kom till kyrkan idag upptäckte jag efter fem minuter när jag tig fram alla mina lektionsattiraljer att jag hade glömt själva lektionsupplägget hemma. Om pappa åkte hem och hämtade det (om jag alls skulle kunna förklara för honom hur han skulle hitta det och printa ut det...!) skulle han komma när lektionen redan hade börjat. Jag tog mina attiraljer och gick in i biblioteket och skrev ner stolpar för hand. Jag hade ju hjälpmedlen med mig -- bilder, citat osv -- så det gick rätt bra. Eller, inte
rätt bra utan görbra! Flera personer grät och jag fick långa kramar efteråt. Härligt! Särskilt en kvinna blev riktigt rörd. Hon är en sån där änglaperson; hjälper alla i alla lägen fast hon har sju barn. Jag märker att hon törstar efter andllighet men man förstår att hon inte har tid att skaffa sig den. Så när jag kan ge henne lite intravenösa doser på söndagarna känns mitt liv så meningsfullt!! Härligt!
Sen var mamma mycket imponerad av uppvaktningen. Hon kunde inte gå till kyrkan (ryggen) och blev glad över långa rapporter över allas göranden och säganden, inkl min lektion. Pappa hade plockat liljekonvaljer åt henne och snott en gren syrén igår, och jag hade köpt en bukett blommor (som inte var värd pengarna), och så fick hon presenter av alla de svenska barnen. Alla presenterna överträffade varandra och hon visste inte hur nöjd hon var. Härligt.
Buddha log åt mig idag, som vanligt, men ville inte komma till mig. Det är nog slut med det där nu. Tur det inte är många dagar innan nån annan kommer som jag kan gulla med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar