Hade rätt om sängen

För nån vecka sen började jag tycka att jag ofta kände mig yr i sängen. Det var som om världen lutade. Ibland mår jag så, men det brukar gå över på ett par minuter, men detta höll i sig. Och det var alltid åt samma håll jag tyckte att livet sluttade.

Men eftersom själv är bäste dräng tog jag mig en titt. Och nog fanns det en verklighet bakom min känsla av snedd. Se själva!

Historien slutar inte precis där... Pappa skulle hjälpa mig att vända på sängen och skruva fast. Men icke. Sängen är ett halvår gammal, knappt, men redan har de där metallkrokliknande sakerna på det som skruven ska fästas i släppt, och det var träflis inuti. När vi hade lyckats ta bort ca 4 dm stejplar och bända upp textilierna så man kom åt att röja i fästet. Pappa hade ingen mutter som passade hemma (jag har inga muttrar alls, fast jag kanske borde skaffa -- det kanske tillhör varje kvinna av dignitet???) så vi fick skruva bort de andra tre benen och ställde sängen på golvet. Jag känner mig riktigt japansk nu, men trivs utmärkt där nere. Skämt om att Askungen ska vara nöjd och sånt undanbedes. Jag hörde dem redan igår, i form av lyckönskningar till att jag för en gång skull tilläts sitta till bords med husfolket.