Eller, ångesten började lite före. Tandläkarångesten alltså. Jag började t om gråta lite i stolen. Och vid ett tillfälle, när sköterskan Maj-Lis gick ut med röntgenplåtarna, reste jag mig ur stolen och låtsades som att jag var någon annan stans.
Fast det gick nästan bättre än vanligt. Hade inte ens tandsten. Sköljde flour, och Marie tipsade att bara ta lite i munnen. Har aldrig lyckats förut för jag får såna spykänslor, men p g a mina salivhämmande mediciner borde jag verkligen skölja flour, och nu har jag hittat ett sätt att klara det. Ta bara lite! Det är väl en läxa så viktig som någon -- bättre lite som går bra än mycket som du inte gör.
Fortsättningen av tandläkarhistorien är att det där jätteonda jag fick förra sommaren kan vara känsliga tandhalsar. Använd Sensodyne, sa Marie. Så var det problemet löst. Däremot har jag ett hål som har hållit sig likadant i typ tre år. Men hon sa nåt om att om det börjar "läcka" kan det gå fort. Eftersom jag ska flytta och inte har nån tandläkare där känns det bra att bli "färdig" här så jag ska dit och laga i nästa vecka. Men det känns helt OK. Det är ovissheten som skrämmer mest, kanske. Och så hade de gjort om och det luktade inte tandläkare! Fast när jag hörde nåt ljud medan jag satt i väntrummet och hysteri-läste Allt i hemmet, var jag tvungen att hålla för öronen. Tur att jag inte hörde nån borr, så hade jag nog gått!
Sen köpte jag en tidning och lite Mors dagspresenter. Sen såg jag att Joy i Knalleland har slututförsäljning (affären upphör) och jag hittade en vit kjol för 99:- ist f 499:-. Jag hade en vit kjol förra sommaren, som jag inte kommer i nu, och så har jag en från H&M som är lagom men som ser rätt anskrämlig ut. Var inte helt nöjd med att använda den, och nu slipper jag! De små tingens Gud, igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar