Största avocadon!

För ett tag sen hade Mikael köpt en megastor avocado. Om jag ska vara ärlig trodde jag faktiskt inte på att det var en avocado, jag trodde det var en mango. Men när den mognade och blev lite skrynkligare i skalet än en mango så fattade jag att det verkligen var en avocado. Jag kom att tänka på det för att vi åt tacos igår igen, men denna gången med tre små avocados. De var helt perfekt mogna och jag blev alldeles kär i guacamolen. Så len och krämig, men i ärlighetens namn ett snäpp för mycket vitlök. 

Jag har inte ork till avancerade recept. Jag såg ett recept på Tommy Myllymäkis "enkla" guacamole och den hade dubbelt så många ingredienser och steg som min.

Men jag gör så här:

Delar avocadon, hittills har jag tagit bort kärnan genom att hugga den med en vass kniv och dra loss. Det steget är jag väldigt försiktig med. Man ska vara extra mindful ihop med knivar. Men efter förrförra tacosarna sa Mikael att man kan ta bort kärnan med en sked. Det hade jag såklart aldrig kommit på. Så där stod jag igår och skar avocadorna för att dela dem och ta bort kärnan utan att riskera att skada mig, och bara för att jag tänker på ett annat moment än det jag arbetar med så brister uppmärksamheten och jag skär mig. På det ofarliga momentet! Vi har en väldigt vass kniv och jag kände liksom hur jag skar i fingret. Fick också känslan av att kniven stötte mot nåt hårt och var rädd att jag hade skurit ända in till benet. Jag bad Mikael titta, för om huden delade sig in till benet var jag rädd att svimma, sånt tycker jag är så läskigt. Men han undersökte och sköljde och det var bara långt men inte djupt. Så jag hade nog förmodligen känt avocadokärnans hårdhet, inte mitt skelett. Puh!!!!! 

Anyway, skär sen ett rutmönster och gröp ur med sked. Eller så kan man bara göra ett par snitt med skeden i köttet om man är stark eller mixar med maskin. Två små vitlökslyftor pressas. Eller en, hade jag tyckt efter igår... Sen häller jag i limejuice från en plastlime bara, och tar en rejäl klick tacosås. Sen kör jag faktiskt allt med en stavmixer. 

Och ja, vi åt tacos igår, och inte på en fredag. Älskar verkligen tacos. Men vi har anpassat dem efter min ork, till exempel skär jag inte grönsakerna i så små bitar som jag önskar. Och vi har alltid gurka i och aldrig majs. Gurka för att vi är svenska och har gurka i allt, och majs avstår vi för att det är så sött. Sen har vi alltid bara påssallad och vem bryr sig om att bitarna är fem gånger så stora som de ska vara. 

Tacos är för mig en symbol för förändring. Jag är egentligen emot att ha stora bitar grönsaker, men nu har jag inte lyxen att orka skära det så som jag vill. På samma vis som jag egentligen är en person som torkar disken med en gång man har diskat den. Men det var längesen jag torkade nån disk. Nu har jag blivit en sådan människa som mycket väl kan gå och lägga mig med dagens disk i diskhon. Och gårdagens också om det är nödvändigt. Och inte bara i diskhon utan på bänken. Mikael somnar ibland i fåtöljen med middagstallriken på bordet. Det kan man ju inte bli arg för. Han gör också sitt bästa.

Så jag vet att man måste anpassa sig till omständigheterna. Ibland gör jag saker medvetet på "det nya sättet", som oftast är slarvigt och mormor vänder sig om i graven. Jag går på middag hos barnen utan att tvätta håret. Jag går till doktorn med knappt nåt smink. Jag har bekväm hemmabehå. Jag manglar inte våra lakan, har inget hyllpapper i skåpen. Tvättar inte fönstren till jul. Eller påsk eller nåt annat.

Det handlar inte om att ge upp. Jag svor att jag aldrig skulle bli en sån som hade lurviga vinterben. Men sen händer livet.

Vad kan du göra slarvigt idag, som träning? Jag ska låta några skräppapper ligga kvar på bordet. Inte för att jag behöver nån mer träning. Jag har nämligen gått hemifrån med hemmabehå idag.