Nyårslöften. Aaaaargh!

Jag blir ju alltid stressad av folks nyårslöften, förmodligen för att jag behöver gå ner 50 kg och få min sjukdom under kontroll. Dvs det kan alla se att jag behöver, så mina brister ropas ut på hustaken. Men det är två separata saker alltså, det är inte vikten som skulle göra att jag fick kontroll på min sjukdom, bara så inte nån tror att det vore så enkelt och att jag inte då redan hade gjort det! Och dessutom är det inte ett mål för ett år att få kontroll på min sjukdom, för dels finns det inga botande behandlingar och dels har jag en progressiv variant av ME så jag lär inte kunna vända den trenden just nästa år när jag redan försökt mitt bästa med det.

Men i år ska jag nog ha ett nyårslöfte, det är längesen. Jag behöver mest av allt skärpa mig med pacingen, komma ihåg den när jag glömmer den mest, för då behöver jag den som bäst! Men det kan jag inte ha som mål för det skulle jag misslyckas med på en dag. Man måste ha mål som man kan nå, och däri ligger problemet oftast för mig, nämligen att de små och enkla mål jag skulle behöva sätta samtidigt är pinsamma. Jag vill inte ha lätta mål, för att det betyder att jag kämpar på en väldigt simpel nivå. Mm, jag har ju inga problem...

Så vad ska det då bli? Jag ska verkligen försöka ursäkta mig mindre. Det här inlägget visar kanske vad jag har att kämpa mot!

P.S. Sen tycker jag tydligen att det är en bra idé att kolla på Tradera vad folk säljer av för oönskade julklappar. Så då råkade jag bjuda på två likadana (plomberade) primers från Clarins. Den ena vann jag men den andra blev jag som väl var överbjuden på. Jag är ju verkligen inte säker "bakom ratten" alltså. Men åååååå vad mycket saker jag inte har köpt. Ska försöka låta det förbli så.

2 kommentarer:

modren sa...

Läste en artikel om en kvinna som inte klarade av karriärhetsen utan hoppade av jobbet, sålde bostadsrätten, köpte ett underrede och byggde sig en liten bostad ovanpå som hon nu bor i på en bekants garageuppfart, med mulltoa.
Hon jobbar nu två dagar i veckan, det räcker för att försörja sig på, och säger att den stora förändringen är att hon har slutat köpa prylar, "för det finns ingen plats för dem".
På ett sätt låter det rätt härligt. Ett superenkelt liv, med ett desto rikare inre liv får man hoppas.
Vi har inte gått i nån affär sen i mars, inte ens en mataffär. Ibland kan jag sakna det men för det mesta är det rätt skönt. Och utgiftskontot har minskat. Nu när vi har folk som handlar åt oss en gång i veckan (oerhört snälla medmänniskor) så räcker det - när vi handlade själva kunde det bli både två och tre gånger i veckan.
Fast jag postorderhandlade en ny jacka i veckan. :-) Har bara fyra vinterjackor förut. Och en yllekappa.
modren

Anja Olergård sa...

Haha. Jag har också bara fyra. Men de är ju olika färg, modell och stil.