Vi åkte på utflykt idag. Jag skulle lämna ett skriftligt meddelande till min läkare på vårdcentralen och sen föreslog Mikael att vi kunde åka och äta utomhus. Han vet att jag älskar det, dels kombinerar man äta, som ju ändå måste göras och som man nu slipper pula med hemma, och dels är det så härligt för mig att komma ut och se natur. Jag hade g!ömt min nackkudde idag så vi åkte bara till andra sidan motorvägen och där är det verkligen landet. Mötte två hästar på vägen och såg många fler i sina hagar. Vägen var inte asfalterad och full med hästbajs, och det luktade natur. Ja, jag försöker inte vara lustig och säga att det luktade hästbajs, utan träd, gräs, luft. Och himlen var knallblå. Jag sa till Mikael Sånt här väder har vi inte i Göteborg, och han kontrade med Jo, en dag. Han har gjort lumpen i Frölunda så han vet lite. Vi åt varsin baguette med kycklingsallad, småpratade, och jag satt och luktade på naturen tills det blev för kallt för att ha fönstret öppet. Och husen vi såg, hjälp. Två som var lite större och flera som var mer som stora stugor men så charmiga att jag blev alldeles till mig. Och sen Österhaninge kyrka. Gruvligt vacker. Och jag tror att spiran är sned, men nu såg vi den bara rakt nerifrån och sen glömde jag att titta. Jag älskar verkligen Österhaninge. Naturen är så vacker att jag blir andlös. Höll på att skriva andfådd. Det med kanske. Nu är vårt område inbyggt av 3-4 nya områden så vi har inte landet bredvid oss som vi hade när vi flyttade hit. Då kunde man se älvorna dansa på fälten från ytterdörren. Det saknar jag lite. Men idag fick jag verkligen mitt lystmäte av natur och hus, två favoritteman.
På väg ut till bilen noterade Mikael att jag inte ens var andfådd (jag hade bara klätt på mig och hade hängig vardagsbehå på mig, så inga finesser), och på hemvägen kom jag knappt ur bilen och gick och släpade mig till dörren. Och allt jag hade gjort då var sitta i bilen och inte ens särskilt länge. Vi åkte bara fem minuter bort och tog sen några småvägar (som dock inte skumpade för fem öre!!!) och satt och åt. Så det var en liten, enkel utflykt som ändå tog kål på mig. Mikael gick in till vårdcentralen för mig så jag satt bara. Men det vet jag ju att jag inte kan, sitta alltså. Det är ju inte för inte som jag har ändrat min aktivitetsnivå från att jag är sängliggande 23h till 23 1/2h numera. Fast jag har varit sjuk 25 år i september så har jag fortfarande inte vant mig vid att jag är så begränsad som jag är. Jag är ju överoptimistisk i många fall och även när det gäller vad jag orkar. Eller kanske att jag underskattar saker, som hur lång tid det tar att sminka sig. För normala människor som inte sminkar sig på YouTube och berättar om produkterna under tiden så tar det väl 5 minuter? Jag vet inte, jag gör det så sällan, och nu tror jag att jag gör det på en minut men det förstår jag är en glädjekalkyl. Men jag tror att allt går så fort. Jag fattar inte hur det kan ta mer än en kvart att laga mat, men det är fler moment än man tror. Om jag klarar det imorgon ska jag laga fiskpudding. Det älskar jag! Den imorgon blir Sten-Sture Skaldemans recept. För er som inte är insatta är han en ursprungsfigur i LCHF-rörelsen i Sverige och har många fina recept med mycket fett i. Nu när jag har ätit mindre kolhydrater men inte slutat tvärt, så klarar jag omställningen bättre och känner själv att man blir gott mätt på den maten och inte så sugen. En halv portion makaroner gjorde att jag låg och tänkte på kolhydrater resten av kvällen. Men fiskpuddingen imorgon innehåller ägg, grädde, keso, majonnäs och fisk såklart. Men den smakar inte fettslisk utan bara väldigt gott och så blir man inte hungrig på länge. Ska eventuellt krydda den med rejält med pepparrot. Nej, hellre göra vit sås att ha till med pepparrot, för jag vill inte gärna smaka på rå fisk för att se om den är lagom kryddad. Mmm! Alla tål ju inte fett, men jag äter faktiskt hellre fett än frukt. Jag blir till och med allergisk av lite äppelsaft.
Men faktiskt sa jag till Mikael att jag för första gången på de här 25 åren har blivit bättre under en period istället för sämre. Jag vet inte om järnet i höstas gjorde nytta, men folk säger ju hur trött man kan bli av anemi, så kanske. Det hjälpte inte med en gång men kanske gjorde det nytta på sikt. Sen är den nya sömnmedicinen så bra. Om jag skärper mig och inte tittar på skor för länge så kan jag få 11-12 timmars sömn oftare än förr, och även om jag inte får så mycket extra ork så gör det ändå skillnad. Jag känner mig bättre även om jag måste ligga ner. Huvudvärken är fortfarande ett problem, men jag har inte nått vägs ände när det gäller specialistvård, så vi får se. Fick nytt uppslag igår.
På det hela taget en bra dag. Men jag gör ut osminkad, i kläder som ingen borde se, har blåa strumpor i mina blåa ballerina som ser sådär tyska, bekväma ut, och håret i en utvuxen tofs och sån jag sa hängig, bekväm hemmabehå. Håret sprayat med lite torrschampo, inga örhängen eller tingel tangel. Nu är jag verkligen sån jag hade fördomar om för 20 år sen. En som ser ut som om hon inte bryr sig om sitt utseende alls. Men jag bryr mig, men kan inte bättre än såhär när det är en vanlig dag och jag bara ska sitta i bilen. Skulle jag sminka mig varje dag skulle jag aldrig kunna göra nåt med maten, och vilket är viktigast, läppstift eller middag?
Så imorgon serveras fiskpudding, förmodligen med pepparrotssås och kokt potatis, kanske några frysgrönsaker så vi inte äter så mycket potatis, och sen obligatorisk sallad med färdigskuren sallad, tomat, feta och italiensk dressing. Vad hungrig jag är. Ja, just det, jag har bara ätit en baguette, 5 köttbullar med rödbetssallad och två chokladbollar. Och ca 1 dl yoghurt till pillren. Vatten och 1l svartvinbärsdricka. Jag har svårt att få i mig vatten så nu dricker jag hellre lättdryck än att inte få i mig tillräckligt med vatten. Jag vet.
Jag kanske borde gå upp och dricka en liten kopp pepparmyntsté. Fast jag vet att kommer jag nära den där burken med chokladbollar så tar jag en. Det är faktiskt så att jag låtsas att jag ska gå upp och dricka en kopp te, medan allt jag vill ha är en chokladboll och går jag upp gör jag nog inget te kl 2:44. Och jag som ska sluta skriva kl 02.
Hejhej!
2 kommentarer:
Blir ledsen att du har så små marginaler. Och längtar efter fiskpudding, sån med potatis i, inte risgrynsgröt. Fast när jag var liten gjorde pappa ofta fisksufflé, det är ju nästan lchf. Det kanske jag skulle ge mig på nån gång. Med skirat smör och pepparroten vid sidan av så alla får krydda efter smak.
Idag ägnar jag mig åt flärd, annars. Essienagellacken har ju så kul namn! Fick ett som heter meet me at sunset, som är fantastiskt orange, kolla in den kulören! På sistone har jag annars haft det som heter mrs always right (fast jag anar viss humor i att jag fick just det i födelsedagspresent). Men det är i alla fall det perfekta nagellacket till nästan alla tillfällen. Men idag blir det orange.
Mrs always right ser fint ut! Jag glömde att kolla det oranga. Två saker är ju en för mycket. Mitt favorit från essie är annars det mest pinnade nagellacket 2017 och heter angora cardi. Jag har det inte, än, för att jag har ett annat märke i exakt samma färg, men så fort det blir för gammalt ska jag köpa det. Idag har jag ett h&m på mig, tycker de är förvånansvärt bra för priset.
Skicka en kommentar