Jag har inte ett spår åldersnoja nu när jag haft min första dag som 48-åring. Jag fattar fortfarande inte hur folk som ser ut att vara yngre än jag kan ha barn som är vuxna, men det är också det enda där min insikt brister :-) Sen hjälper det ju förstås att Mikael är tio år äldre och att jag har Botox och knappt en rynka.
Däremot har jag andra nojor. Det där med bristen på rynkor beror ju bara i pannan på Botox, att de andra knappt syns är för att jag är så fet! Och iofs att jag aldrig solar. Men fetnoja, ojojoj vad jag har det. Men det var skönt att vara på handikappbad igår, jag visste att det inte skulle vara som Stureplan on a beach. Och antingen har man väl fetnoja eller åldernoja. Är man fet ser man inte gammal ut, är man smal ser man gammal ut. Jag är inte säker på att hon Anna Book blev snyggare när hon blev smal och fick nya självlysande tänder.
Sen har jag såklart sjuknoja. Kan vid varje givet tillfälle, när som helst, var som helst, få mig själv att börja gråta om jag tänker för mycket på saker som har med hälsan att göra. Nu har jag redan gråtit lite idag, nja, blivit blöt i ögonen, när jag tänker på om jag blir så sjuk att jag måste sova ensam i en sjukhussäng med toa och vattenglas bredvid mig istället för Mikael.
Men förutom fetnoja och sjuknoja är jag frisk och fräsch och alldeles klar i skallen. Mmmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar