snälla, får jag bara säga en sak till?

Jag sa att jag hade 4,7 i gymnasiebetyg, men det var utan ambition, bara på begåvning. Syrran, som fick ut gymnasiebetyg för två linjer dessutom, fick typ 4,9999999999. Men hon var ambitiös.

Just det, jag är hos psykologen för mitt kognitiva test han och vill höra hur det står till där uppe. Svårt i skolan? Jag sa kaxigt, men sant, att till och med på universitetet var jag bland de bästa i klassen.

Ja, och sen gick vi igenom några exempelsituationer och vad jag har svårt med, ur minnessynpunkt tex, eller koncentration osv. Så han skulle vara beredd på det i sin tolkning.

Jag gör ett gäng olika tester och är lagom trög på vissa, lagom smart på andra.

Sist ger han mig en lista med 50 ord som man bara ska läsa högt. Han förklarade, som till alla, att om jag var osäker på hur ett ord uttalades kunde jag gissa. Vem får alla rätt, inklusive ett ord jag aldrig hört/sett, på latin dessutom, men jag uttalar det rätt ändå. Det delprovet brukar de använda eftersom såna resultat brukar överensstämma med begåvning. Och född i min familj och med de ingifta vi har, och Rob, plus med Mikael och min nya familj, där alla också är extremt smarta, så är det lätt att jag känner sig som den som inte hänger med, inte fattar, inte hör, den de får förklara reglerna för en gång till mitt i spelet och så. Och när jag pratar med Mikael så pratar jag så som jag orkar, dvs jag anstränger mig inte som om det vore en jobbintervju. Och då vet jag såååå ofta inte vad saker heter, fattar inte hur man öppnar, stänger, släcker, sträcker, smäcker, ja ni fattar.

Så det var så GÖTT idag att min begåvning slog i taket! Bra gjort av en som kan titta på bilderna i en inredningstidning och en dag senare titta på samma tidning och vet inte om jag läst den. Jag fick lite självförtroende idag, och det var så härligt! Det gjorde mig lycklig. Det är meningen att man ska göra saker man är duktig på. Det skapar något gott hos människan, så man inte är ute på stan och okynnesvåldtar eller slår ner folk för att man inte gillar hur de ser ut. Fick alla de här människorna, ja, ungdomar är också människor, chans att prova på saker och hitta nåt de verkligen är bra på och/eller brinner för, skulle de inte ha lika mycket anledning att drälla på stan, för de är hemma och BYGGER SIN EGEN GITARR. Färgar kompisarnas hår kanske. Flätar afroflätor. Att känna att just jag duger till är fantastiskt.

Kan inte alla som ser det här tänka efter i morgon om nån gör nåt bra. Och säg det då till dem! Jag tror att man kan skapa en revolution av välmående!