De fem djur jag helst skulle vilja träffa:
1. Elefant
2. Delfin
3. Pingvin
4. Giraff
5. Get
De fem djur jag helst inte vill träffa:
1. Spindel
2. Orm
3. Geting
4. Kackerlacka
5. Skorpion
Det här är en fråga jag inte själv har svaret på, men finns det samband? Jag antar att däggdjur är mer lika oss, så att vi gillar dem bättre. Och att allt som kryper är läskigt. Är det så enkelt?
Jag har en gång läst att när man gör robotar så tycker människor att de som är för lika oss själva är läskiga, medan de som tydligt är en robot är ok. Jag såg en bild på en robot då och den såg verkligen creepy ut.
Och utan att låta rasistisk, men vita har svårare att se skillnad på svarta eller asiater, medan de har svårare att se skillnad på oss.
Sen har vi ju det där med svenskar. Som det brukar kännas om man har varit bortrest och har en lång flygning hem. När man kommer till sista sträckan, typ Heathrow-Landvetter, så känner man plötsligt igen folk som väntar i gaten. Inte för att det bokstavligen är folk man känner, utan för att folk i allmänhet börjar se bekanta ut.
En annan sån historia är min bror som sitter i en enorm aula på ett känt universitet i London första dagen. Några rader framför honom sitter en tjej, och Johan ser på ett ögonblick att hon är svensk och hälsar på henne. Hon själv blir lite chockad tills Johan säger Jag kände igen kläderna, jag har jobbat på JC. Men även om han inte hade känt igen kläderna ligger det ju sanning i att man känner igen svenskar, danskar, norrmän, finnar. En gång såg jag en person i en, vad jag har för mig i alla fall, ordlös roll, och jag väntade hela filmen för att se om det var en dansk skådis. Och det var det. En ung och helt okänd Viggo Mortensen. Nuförtiden hade man ju kunnat kolla det lätt på imdb.
Mikael och jag är varandras motpoler på många plan. Men vi valde inte varandra för att vi är varken olika eller lika. Så lätt kan man ju inte se på det. Och hela grejen med att man är man och kvinna är ju att man är olika, men vive la différence ju!
Jag vet inte om jag har blivit klokare. Men ofta behöver jag bara lyfta och kika på alternativen, och sen kan jag lämna det.
2 kommentarer:
Hittade din blogg förresten när jag googlade på Kronisk trötthetssyndrom. Hittade då en artikel där du beskrev dina symptom. Det var som att höra mig själv beskriva mina. Det kändes skönt att få bekräftat att det inte är jag som inbillar mig, för sådana tankar kommer ibland.
Ja, usch för inbillningskänslan. Ingen med cancer skulle ju tänka Inbillar jag mig bara att jag är trött och har ont? Allt blir bättre när forskarna hittar orsak och biomarkör.
Skicka en kommentar