Må Bra

På onsdag smäller det! Den 17 november kommer alltså nummer 12 av Må Bra ut, och då är jag med. Jag är jättenervös över både text (som dock är jättebra och väldigt proffsig) och bild. Men nu är det ju så att det behöver bedrivas informationsverksamhet och påverkansarbete om den sjukdom jag har, vilken alltså är ME. Det har varit mer emotionellt krävande än jag förväntade mig, kanske det där att se över 22 års sjukdom och tänka på sina svunna år (och vara med på bild där de svunna åren har lagt sig som en midsommarkrans runt midjan) var jobbigare än jag trodde. Det där lilla snabba mellanspelet i Metro drog också fram en del känslor, eftersom jag fick direkta frågor om ifall jag har blivit misstrodd och hur det känns att leva med en "omstridd diagnos". Artikeln i Må Bra är mer Feel good än vad artikeln i Metro var, och Metro var lite av ett hafsverk. Men det är väl också skillnaden på ett dagblad och ett månadsblad.

Ja, så kan ni tänka er att köpa Må Bra och sprida information till era bekanta, så blir jag glad. Jag får givetvis inget betalt för att säga detta (även om bloggare nuförtiden sägs hymla med vad de får gratis eller betalt för att tycka). Ni skulle bara göra mig och andra ME-sjuka en tjänst.

Jag brukar säga vad jag vill göra när jag blir frisk. Idag kände jag mig nästan frisk i ungefär en minut. Jag hann komma på att jag ville duka innan Mikael kom hem med hämtmat. Min energi räckte tills jag hade hämtat fram bestick, servetter och vatten. Men den minuten.

Ja, så detta är vad jag fysiskt längtar efter:

1) Vakna utvilad
2) Ha energi för att genomföra små idéer,  t ex att duka, köra en maskin tvätt, kanske dammsuga, eller klippa gräset!! Hjälp, jag blir helt vild!
3) Springa. Det är nåt majestätiskt och vackert över en varelse som springer, människa eller djur. När jag orkade gå ut med Vanna med elrullstolen förut, nån gång ibland, så var det så roligt när hon tog fart och sprang hela vägen ner längst arboretumet vi har bakom huset. Hon sprang så man blev helt lycklig. Den lilla pyttehunden sprang ifrån elmoppen! Ja, så jag ska ta världens kortaste joggingrunda i ett par moderna gympadojjor. (Jag har inte köpt löparskor sen 1989.) Folk som har blivit friska säger att de till och med kan träna, de behöver inte leva försiktigt.

Nu har bestämt mina sömnpiller satt i, för jag känner hur orden bara flödar och det är inte nån hemma ända uppe där hissen är. Eller hur nu de tre olika ordspråk jag blandade går. Separat.

Men köp gärna Må Bra nästa vecka. Jag tror ni kommer att tycka om artikeln. Vi får se om jag kommer att tycka om fotona. Jag säger inget mer. Jag vet att det är fel att mobba feta, så jag måste hålla tyst.

Hejhej!