Jag följer några få bröllopskonton på insta. Får inte nog av hår, smycken, klänningar, blommor, dukningar och om nån har kommit ihåg att ta äkta bilder på brudparet.
Just de här två bilderna var efter varandra, och jag slogs av hur olika de är men med samma "vita klänning" i botten. Ja, inte samma klänning, det ser man ju, men hur mycket man kan säga om allt runtomkring som kan bli så väldigt olika.
Det enda jag ångrar med vårt bröllop är att vi inte hade högar med pengar. Hade varit kul att bjuda på middag vid gustavianska stolar. Och kanske fler gäster. Men vi hade inte råd, och då är då. Jag både frestas av och avskyr tanken att ha nån löftesceremoni efter 10 år eller nåt (på en strand i Karibien kanske) eller på Ludvigsbergs herrgård. Eller i världens största partytält, mef fluffigt vitt tyg draperat överallt och 10 feta kristallkronor i taket. Ja, nåt av det.
Eller så firar vi tio år med att lämna in ringarna för rengöring och åter-vahettere, som man måste göra med vitguld. Rhodinering? Eller är det motsatsen. De blir i alla fall fina om man har dem på sig när man diskar. Jag diskar så sällan men hjälp vad de glittrade.
4 kommentarer:
Men du har ju aldrig gillat stora fester?
Själv har jag aldrig förstått mig på bröllopshysterin, varken då det begav sig för 47 år sen, eller nu. Jag brydde mig bara om att få rätt man, och det fick jag med råge. Min skickliga textillärarsvägerska sydde en drömklänning dock, i tjock vit duchesse, med bred spets broderad längst ner på kjolen och ärmarna. I den kände jag mig fin. Det är väl här man ska sätta in ett foto, men jag vet inte hur man gör. I alla fall slängde jag klänningen efter ett par år eftersom jag inte hade nån användning mer för den. Det fanns inget Blocket då. Somliga av oss är slängare, andra sparare. Jag lånade slöjan av en nygift väninna och brudkronan (så länge sen är det) var svägerskans eleganta gesällprov. Men vi åkte över hela USA på bröllopsresa - ovanligt på den tiden - det berodde dock på att jag jobbade som resebyråman och fick 75% rabatt på biljetterna.
Kanske är det också mitt extremt sparsamma jag som gör uppror mot att ett bröllop ska kosta många tusen. Det blir äktenskapet inte lyckligare av.
Men du kanske längtar efter lite flärd därför att du är så låst i ditt eget lilla hem, med bara samma väggar att titta på... Latte dessutom...
modren, lyckligt gift
Jag kan inte ta en brudgum som ser ut som Anders Timell då han går ut på Riche på allvar. :D Vårt bröllop var i sanning "sådär", men mannen är en keeper. Drömbröllop har tre av mina syskon haft och jag hade äran att vara med på dem, så de kändes nästan som mina.
Pengar är ju inte heller någon garanti för god smak (hrm, t ex en viss presidentkandidat vars hår är som hans åsikter). Och jag är t o m lyckligare idag än när vi gifte oss, så allt är väl som det ska! Väljer drömäktenskap före drömbröllop. Även om jag inte precis vågar kalla vårt för drömäktenskap, det är ju ett krävande ord.
"Latte dessutom"... hahaha, jag skrattar på mig åt torr humor!!!
Vi ær inte pinteresttvillingar nær det kommer till brøllopsbilder. "I´m so over it" måste jag erkænna. Och ju mer stylat desto mer ointresserad blir jag. Uppvisning och bekräftelsebehov ær en publiksport jag inte ens fascineras av. Men fin fest, det låter trevligt!
Fast trots jag ær en slængare så fick jag lite ont i hjærtat øver att vit skræddad duchesse gick i soporna.
Skicka en kommentar