Att vara fru

Mikael har ju inte valt mig för min förmåga att bära saker, städa eller laga mat. Han har faktiskt inte ens tagit mig för att jag var smal, även om jag var det då. Men ändå känner jag mig emellanåt som en dålig fru för min brist på ovanstående. Idag var jag i hemlighet (tills jag skrev det "på Internet" vill säga) glad att han inte kom hem så tidigt utan att jag kunde ligga kvar i sängen utan dåligt samvete. Inte förrän tio över sex släpade jag mig upp, och då tvättade jag håret. I handfatet, förlåt mig alla hygiengudar och rörmokare, men det stod en tvättställning i duschen och jag orkade inte flytta bort den och ta hand om tvätten. Jag skulle ändå inte duschat utan bara suttit och tvättat håret framåtböjd. Och nu tappar jag normala mängder hår, inte som förut då jag skulle ha kloggat igen ända till grannarna på ett par hårtvättar. Hur som helst, jag hade redan skjutit upp att tvätta håret i flera dar, så idag hade jag inte längre något val om jag ville ha hedern i behåll.

Men bara för det så orkade jag inget mer, inte ringa mamma som hade ringt när jag inte hade gått upp, inte ens ta mina morgonpiller. Hela bänken såg ut som ett sjukhus med burkar och piller och vätskor. Ja, och när Mikael kom hem vid sju eller så, utan pizza :), så kände jag att jag verkligen borde ha lagat middag åt honom, åt oss. Men jag fick sätta mig flera gånger och vila, efter varje plagg jag fick på mig faktiskt. Sjukgymnastik, grrrr! Idag har jag riktigt ont i benen, men så har jag också stått upp och tvättat håret. Det bränner i benen, som växtvärk ungefär. För att jag stod upp i tio minuter. Och sen hackade jag en halv lök, glänste den i smör, och redde med lite mjöl och gräddvatten. Jag har mina mattokerier. Jag kan visst inte äta fläsk utan löksås. Det är så gott!!! Idag var min matlust sådär. Löksåsen räddade det.

Ja, men jag önskar verkligen att jag kunde laga mat oftare. En gång är drömmen att klara per vecka. Not this week. Om jag inte tar kometen och köper kycklingsallad till mig och kebabtallrik till Mikael. Vi får se om jag gör det imorgon. Om vi inte skulle få rester. Men jag vet inte om Mikael kan hämta dem. Frivilliga Resurs-Gruppen, som han leder, ska ordna fram frivilliga att bemanna flyktingboendet. De har 80 pers. Sundbyberg hade 300. Så jag är ju lite orolig för att han inte ska hinna träna (det drabbar diabetes på sikt), jobba, söka flera jobb. Och så ta hand om mig rent fysiskt. Att jag vill bo i ett städat, organiserat, vackert hus. Att jag inte vill äta köttbullar och tomater till middag. Jag vill massor. Så Mikael måste genomföra alla mina idéer. Inte heller idealiskt. Men det vore kul att komma hem med mat åt honom i morgon!! Om flyktingarna kommer imorgon blir det kanske en stressig dag, även om kommunen tar tyngsta lasset så har han hand om friviligbemanningen. Inte nåt vid sidan-projekt precis... Fast inte får han betalt. Vansinne. Så när jag klagar och vill att han ska vara hemma mer, städa, röja, för att vi ska få det vackert, då tar jag honom från flyktingarna. Känns ju fint...

Men vi får se. Nu har jag ju nytvättat hår och kan klara vad som helst! Men vad käck jag är som mår idag på -2 när det normala är -1. 0 är när jag har sovit tolv timmar och både. Orkar klä på mig, hämta posten, slänga sopor och sen kanske laga middag. Den siffran ser vi inte ofta här hemma längre. Men om man är mer dålig än normalt, inte ska man åka ut med kometen då, och kolla på tyger medan de gör vår mat. Fy vad jag är sugen!!!!