Idag blev jag väckt vid tio, dvs efter drygt fem timmars sömn, av Bron. Min ena öronpropp hade åkt ut och det kunde inte Mikael veta. Men när jag började höra det så kände jag hur sur jag var, på öronproppen, inte på Mikael, och hur jag kom längre bort från sömnen och närmare vakenhet, tills det inte gick att klänga sig kvar längre. Jag sa en lång radda rätt så kryddiga svordomar inne i huvudet när jag kände hur "sover" blev "vaken". Grr!
Nu börjar jag bli trött igen, har gått upp och druckit en kopp varm oboy (sockret ger en kick, men sen en dipp, och den ska hjälpa mig att somna, förutom sömnpillren). Fast jag glömde att kissa, så nu är jag jättearg för det. Den här dagen är en sur, ilsk, irriterad dag. På nåt sätt känns det dock lättare än att vara förtvivlat ledsen. Fast bägge tar energi och jag önskar mig lite laissez faire.
Jag skojar bara. Jag önskar mig starka, STARKA, sömnpiller med lååååång halveringstid. Det är allt.
Eller en omstart av hela systemet och att hjärnan hittar filen som heter somna.exe och som har varit försvunnen i åratal.
Måste kissa. För bövelen.
3 kommentarer:
Berættade jag att min man nyligen varit nedsövd før en operation och att han tyckte det var det ljuuuuvligaste han upplevt på længe :) Han pratar fortfarande om det med längtan i røsten.
Ljuvligt, Karlsson!
Ljuvligt, Karlsson!
Skicka en kommentar