Det här var verkligen inte svårt, eller jättesvårt, för jag har tusen saker jag skulle vilja göra. Mest gå på Liseberg tror jag.
Men det jag längtar mest efter och kanske nästan skulle klara av, med mycket hjälp, mycket mediciner, mycket vespatur till maten, rullstolskörning, assistans på flygplatsen:
En resa! Lite lagom på lågsäsong så poolen inte är full av högljudda människor. Jag tror jag skulle vilja åka till Sicilien nu och bo på Hotell Dolcestate. Om vi får ett rum nära poolområdet och matsalen dessutom, och ett matbord nära buffén, så skulle jag nog klara det. Om flyget gick på eftermiddagen.
Särskilt skulle jag klara det om jag fick vila mig i förväg och efteråt, inte hade läkarbesök eller annat, och Mikael packar min väska medan jag ligger och ser på. Och eftersom vi varit på Dolcestate förr så behöver jag inte åka runt och se allting. En tur in till Cefalu, med rullstol (eller var det kuperat med kullersten?!) och bad på sandstranden där, och så räcker det. En glass såklart. Och sen fyrstjärnig buffé på kvällarna, hembakade croissanter på morgnarna (Mikael hämtar åt mig) och jag sitter på balkongen med croissanter och juice. Och en förfärlig massa piller, varav några stycken Känn-inte-efter-piller. Då går det kanske bra. Då blir det nog underbart!!!
Hotellets strand är en stentrand som jag inte är så imponerad av. Men blir det väldigt varmt doppar jag mig med flip-flopparna på.
Å, vad jag har kjempelyst på detta akkurat nå. Kanske kunde ligga under parasoll på dagarna och läsa tidningar? Eller i alla fall ligga på rummet och kanske läsa en bok, om jag inte har telefonen att bry mig om. Tror de har wifi med tråd på rummen, och det blir ju lite bökigt så Facebook får vara en vecka. Ljuva tanke! Förutom att den där fyrstjärniga maten innehåller pasta. Jag tror inte jag skulle klara av att inte äta den. Men de har så mycket annat, det häftigaste grönsaksbordet jag sett, dagens soppa, secondo piatto med kött. Och efterrätten skulle jag heller inte kunna avstå från, men man kan ta bara en munsbit efter en så mastig middag. Mmm.
15 kommentarer:
Jag hänger med!
Jag hänger med! Vare sig du vill eller inte.
modren
Märkligt. Apropå ingenting. Jag passerade ett bröllopståg i strålande solsken idag, unga Elsa I presume. ALLA yngre kvinnor jag såg hade lång helsvart klänning på sig. Vill de kompensera naturens glimrande sommarfärger eller? Eller har alla gått över till amish?
Sedär en kunskap som tydligen gått förlorad: att det är förbjudet att bära svart eller vitt (utom för bruden förstås)för kvinnor på ett bröllop. Det såg verkligen ut som ett begravningsfölje.
Och ja, jag vet att folk var svartklädda på bröllop förr i tiden. T o m bruden, stackarn.
Om jag dör på sommaren så kommer jag att spöka för dem som kommer svartklädda till begravningen. Kanske på vintern också förresten.
Fram för fräsiga, fantastiska, flammande färger!
modren
Bär ofta svart o ofta på begravning, men just modren skulle vara ett trevligt spöke att ha så jag oroar mig intet.
Jag skulle nog inte ha så mycket emot att bli amish. Om jag vore tillräckligt frisk för att arbeta, alltså.
I den underbara filmen "Vittne till mord" skildras amish rätt härligt. Det är något tilltalade över deras självvalda livsstil. Men skulle vi klara oss utan dator? Fast det gick ju bra förr... Men man kan nog inte vrida tiden tillbaka.
Fast jag har funderat på tv-fasta och dator-fasta - att avstå från dessa tidsslukande apparater en vecka eller en månad eller så.
Vem vet, livet kanske skulle bli spännande?
modren
Nä, datorn skulle jag nog sakna, och tvättmaskinen. Men annars!
Vem vill tvätta ute i närmaste å och hänga på tork i skogen? Min mamma hängde tvätt på tork i skogen när jag var barn, mind you. Och hon hade en tvättdag var sjätte vecka, för sex personer. Av henne lärde jag mig fläckborttagning. Inte hade man råd att slänga ett plagg i tvätten bara för en fläck eller två...
Och hon var misstänksam mot diskmaskiner. För att inte tala om mikrougnar, djävulens påfund. Hon var född 1918.
modren, ganska modern ändå
Det finns en insjö på Nämdö, där tvättade mina anmödrar vittvätten nån gång om året. Det var ju bökigt att ta sig dit så det blev inte oftare, men var ändå värt det att få allt sköljt i sötvatten istället för i havet. Jag har fortfarande kvar en del broderade örngott som har alla möjliga storlekar för att passa de hemgjorda ejderdunkuddarna. Fast de kuddarna börjar i sanningens namn kännas rätt sunkiga, så dem har jag lagt undan.
Knepet för att tvätta gammeldags dunkuddar är nämligen att hälla allt dunet i en pannmur med bara lite vatten och ångkoka det under omrörning. Under tiden tvättar man de dubbla kuddvaren för sig och sen fyller man dem och syr ihop. Allt enligt Hemmets hjälpreda.
Spar det tills jag blir friskare. Och om jag får tag på nån pannmur.
Pannrum... Jag kan ju tänka att amerikaner är lite renlighetstokiga och tycker att folk stinker om de inte duschar två gånger om dagen, och att kläder är smutsiga när man har tagit ut dem ur skåpet. Men jämfört med anmödrarna är vi lika hysteriska med att tvätta oss och saker innan de verkligen är smutsiga.
Pannmur alltså...
Hängde mormor tvätt i skogen när du var barn? Otroligt! Vad fort tiden går. Mikael tumlar till och med finblusar.
Vad i all sin dar är pannmur? Är jag dum eller?
Och ja, jag minns hur mamma hängde ut tvätten i skogen på sommarhalvåret. Det var ett fasligt bärande på tunga tvättkorgar. När det blev för kallt fanns det nåt torkrum som fungerade rätt dåligt. Minns att jag älskade lukten av utetorkade lakan. Och tvättmaskinen var jättestor och lät skrämmande högt. Den hade ingen automatik utan man fick skölja själv genom att sätta på och stänga av kranarna och tappa ur. Sen körde man allt i en separat centrifug. Där fanns också en jättestor, skrämmande stenmangel där mamma manglade precis allt, t o m våra underbyxor och linnen.
Tack och lov för nutiden, åtminstone ibland...
modren
Åååh, skulle ønske du fikk til en sånn reise!! <3
En pannmur är en jättegryta (kanske 100 liter) som har inbyggd vedkamin, lite som en gjutjärnsföregångare till badtunnor.
Skicka en kommentar