Måndagsbuketten

Allt och inget

Downton Abbey säsong 6

Den sjätte och SISTA (!!!) säsongen av Downton Abbey börjar i svt den 17 okt. Ska genast lägga in en påminnelse i telefonen.

För övrigt tittar jag gärna på den brittiska deckarserien Broadchurch, vi är halvvägs genom andra säsongen nu.

Sen har jag två guilty pleasures och det är Madam Secretary och The Good Wife. Inte precis Aaron Sorkin, men jag har inte tröttnat än i alla fall.

Sen ser vi på Modern Family om vi kommer ihåg det, vet inte om det går nån speciell dag. Jag önskar verkligen att vi hade inspelningsbar tv, så att man kunde be den spela in alla avsnitt av ens favoritprogram som man sen kan titta på när det passar och/eller när man kommer ihåg. Ofta vill man bara slöa en stund, inte sätta av 180 minuter åt en film.

Men ja, Downton Abbey får ni inte missa. I teorin är jag intresserad av den boxen, när den väl kommer ut, men jag vet inte om jag verkligen vill se allt igen. Det har ju varit underbart, men jag läser sällan om böcker heller, i princip bara med några Jane Austen tror jag. Och en god ide är att skaffa mindre saker, inte mer.

För övrigt har jag förlorat två budgivningar, den ena till mitt förtret men det blev för dyrt, och den andra kunde jag ha eller mista. Så jag har hittills bara köpt två par skor. Väldigt bra skor dessutom.

På förekommen anledning

Name five weaknesses you have.

1. Köpa skor.

2. Köpa böcker, och läsa dem, om jag kunde. Så jag köper inte ens böcker längre. Vad jag minns i alla fall!

3. Resa. I brist på ork, pinna vackra resmål på pinterest och plöja resebyråerna specialerbjudanden och LÅTSAS. Och så har jag ju den månatliga utflykten som jag gör här på bloggen, med dem som vill följa med. Det hänger lite på att jag inte bara ska sätta in sju bilder från Wikipedia, utan göra det lite roligt och levande, och det går ju sådär. Jag tror faktiskt att August var Sardinien, och den måste jag ju göra på stort allvar, för det är ett av mina drömresmål. Men det får gå som det går. Ni kan lägga era "reklamationer över tidvis trista och oengagerade reseberättelser med bara bilder" i det där runda arkivet. Jag gör så gott jag orkar.

4. Blommor. Få av Mikael, köpa ute om jag nånsin orkar med det, annars som vanligt leva mitt liv på Pinterest där jag har en väldigt diger anslagstavla för blommor. Men jag delar i alla fall med mig av dem på måndagarna.

5. Jag har dille på inredning, och lyans nuvarande utseende beror mer på brist på ork från min sida och brist på plats från Mikaels sida. Om jag hade energi skulle jag rensa, sälja, kasta gamla cd:ar och fotoalbum (efter att ha rippat och scannat de viktigaste). Göra av med!!! Jag älskar det på nåt vis, fast jag tyvärr också älskar att skaffa nya saker. Det ena är väl en förutsättning för det andra.

Helst skulle jag vilja flytta också, för att det är roligt med nya rum, nya färger, nya utsikter. Men vi vill inte längre bort från stan och då är det inte mycket att välja på. Förutom drömmen om den där lilla villan i skogen. Jag vill i alla fall flytta mindre nu när fönstret i sovrummet inte behöver vara öppet längre.

3. Fem ting som får deg til å le

Jag snor ju som sagt de här temana av en norsk tjej, Catherine, och min norska är inte så strålande som den borde. Inte minnet heller, så när jag har läst hennes fras och sen skrivit den här, så har jag glömt hur saker stavas på norska. Så ni som är språkpoliser får helt enkelt ha tålamod med mig, jag bestämmer nämligen att jag inte kommer att gå fram och tillbaka och kolla stavningen. Man hade ju kunnat tänka sig att jag skulle kunna skriva dem rätt på svenska, men då förlorar bloggen ytterligare ett uns av exotiskhet. Så norska it is.

Och le på norska betyder visst skratta, inte le. False friend. Dagens språklektion. (Jag har förresten nog inte berättat att jag hittade en Norton Literature-bok på 1775 sidor på köksbänken (det var J:s) och jag skulle bara bläddra lite i den innan jag gick och lade mig för ett par kvällar sen. Men sen fastnade jag fullkomligt och kom inte från soffan förrän tre timmar senare. Om det inte hade varit så absurt och sorgligt så hade jag skrivit att litteratur och att skriva uppsats gör mig glad, men jag kan ju inte ens läsa böcker längre och är så glömsk och vek i huvudet att jag snarare blir lite ledsen när jag tänker på det. Det är så fullkomligt orimligt med sånt nu i mitt liv, och redan när jag var nysjuk och gick på universitetet, var jag ledsen över att jag inte kunde ta åt mig ordentligt av all den kunskapen som fanns inom räckhåll. Jag hade ju redan då kognitiva problem, men det är inget mot nu. Om jag skulle bli frisk och vilja doktorera skulle jag kanske behöva läsa om allt från början. Om man ens får det. Men det här skulle vara ett inlägg om att skratta, så nu vänder jag på skutan.

1. Mikael är rolig. Och skämtet om att min favoritbok är Cliffhanger Abbey har jag roligt åt fortfarande, fast det inte ens var nytt när jag hörde det för en vecka sen. Jag tror jag skrattar varje dag åt nåt han säger. Jag upplever honom egentligen inte som en spelevink, men tydligen är han väldigt rolig. Och det är ju för skönt!

2. Ja, det är ju inte meningen att man ska skriva fem personer som får en att skratta, så jag får ta mig ur detta på nåt vis. Men igår skrattade jag så åt Sara att jag nästan väckte Mikael. Jag uppskattar humor väldigt mycket, och har ofta haft vänner som är väldigt roliga. Ska vi säga att det duger som en egen punkt, fast den är samma som nr 1 fast med annan person?

3. Big Bang Theory, som har fått dela sin förstaplats som min favorithumorserie med Modern Family. Och Black Adder är stundom väldigt rolig ("plumbreasted pigeon"), liksom de där andra engelska människorna som heter nåt och gör det där Silly walks.

4. Barn. Särskilt såna man älskar. Såg en video med B där hon dansar mycket effektivt med rumpan. Sånt dör man ju av.

5. Ärligt talat kommer jag inte ens på nåt mer. Har värsta kraschen för att jag klädde på mig fort igår och sen plockade bort några saker från vardagsrummet innan hemlärarna kom. Mikael hade missat att säga det och var och hjälpte en i kyrkan att skruva ihop möbler och ringde fem minuter innan de skulle vara här. Usch, vad jag har varit dålig idag, så kass att jag till och med gjorde en portion havregrynsgröt till kvällsmat för att jag behövde kolhydrater. Fick sitta på toa en lång stund och vila mig för att jag blev så trött av att gå dit och inte orkade resa mig upp. Men sen orkade jag inte sitta upp heller. Ja, fy, idag var ingen rolig dag, så det var bra (perfekt till och med) att tänka på roliga saker.

Och om ni vill skratta åt mig kan jag berätta att jag är så stolt över alla klänningar jag inte köpte på Asos rea. För jag BANTAR ju. Men skor har man typ samma storlek på jämt, så det har jag visst budat på på ebay, fem par borträknat det paret jag köpte igår. Men detta kan jag inte skylla sömnmedicinen på. Jag kan bara skylla på att jag sovit extra dåligt i två nätter och har behövt trösta mig. Det är shopping eller kolhydrater som gäller, fast både och nu tydligen... Kolhydraterna förstår jag, men vad ska jag med sex par skor till, jag som knappt går utanför dörren? Men det var såna fynd att jag inte kunde låta bli. Och sulan på mina svarta sandaler börjar bli konstig, så nästa sommar behöver jag nya, och visst har man rätt att ha sandaler både i beige och svart, man måste ju ha rätt att matcha lite. De svarta har jag för övrigt haft i flera år redan och har köpt på ebay. Jaja, jag måste ha skor lika mycket som de behöver sand i Sahara. SEHR DRINGEND!

2. En ting du har kjempelyst på akkurat nå

Det här var verkligen inte svårt, eller jättesvårt, för jag har tusen saker jag skulle vilja göra. Mest gå på Liseberg tror jag.

Men det jag längtar mest efter och kanske nästan skulle klara av, med mycket hjälp, mycket mediciner, mycket vespatur till maten, rullstolskörning, assistans på flygplatsen:

En resa! Lite lagom på lågsäsong så poolen inte är full av högljudda människor. Jag tror jag skulle vilja åka till Sicilien nu och bo på Hotell Dolcestate. Om vi får ett rum nära poolområdet och matsalen dessutom, och ett matbord nära buffén, så skulle jag nog klara det. Om flyget gick på eftermiddagen.

Särskilt skulle jag klara det om jag fick vila mig i förväg och efteråt, inte hade läkarbesök eller annat, och Mikael packar min väska medan jag ligger och ser på. Och eftersom vi varit på Dolcestate förr så behöver jag inte åka runt och se allting. En tur in till Cefalu, med rullstol (eller var det kuperat med kullersten?!) och bad på sandstranden där, och så räcker det. En glass såklart. Och sen fyrstjärnig buffé på kvällarna, hembakade croissanter på morgnarna (Mikael hämtar åt mig) och jag sitter på balkongen med croissanter och juice. Och en förfärlig massa piller, varav några stycken Känn-inte-efter-piller. Då går det kanske bra. Då blir det nog underbart!!!

Hotellets strand är en stentrand som jag inte är så imponerad av. Men blir det väldigt varmt doppar jag mig med flip-flopparna på.

Å, vad jag har kjempelyst på detta akkurat nå. Kanske kunde ligga under parasoll på dagarna och läsa tidningar? Eller i alla fall ligga på rummet och kanske läsa en bok, om jag inte har telefonen att bry mig om. Tror de har wifi med tråd på rummen, och det blir ju lite bökigt så Facebook får vara en vecka. Ljuva tanke! Förutom att den där fyrstjärniga maten innehåller pasta. Jag tror inte jag skulle klara av att inte äta den. Men de har så mycket annat, det häftigaste grönsaksbordet jag sett, dagens soppa, secondo piatto med kött. Och efterrätten skulle jag heller inte kunna avstå från, men man kan ta bara en munsbit efter en så mastig middag. Mmm.

1. 15 fina fakta och en bild

SerendipityCat har börjat med en sån där frågelista och jag tänkte härma henne. Så blir det i alla fall inte bara klagovisor härifrån. (Fast 15 låter väldigt mycket!)

1. Jag är i huvudsak mycket positiv och optimistisk. Tror att allt ska funka, gå bra, lösa sig. Fast jag oroar mig en del också, men det beror snarare på kontrollbehov.

2. Jag har gått ner 43 kg. Sen är det en helt annan sak att jag skulle behöva gå ner 30 till nu...

3. Jag har stora fötter och köper oftast strl 42. Men när jag vägde mindre gick det bra med 41. Jag älskar skor. Kan lätt hålla 25 par i rullning, i alla fall om jag orkar gå hemifrån... Nu använder jag högst tio. Inkl stövlar, flip flops, allt!

4. Blir så ledsen när folk skiljer sig. Det är så sällan det är helt positivt utan barn drabbas, och i alla fall den ena partnern känner sig olycklig och den andra dumpad. Jag drömmer om att bli psykolog och ha samtal med par som tänker gifta sig. Typ som att de måste ha körkort och ha klarat både teori och praktik innan de själva får sätta sig i den äktenskapliga bilen.

5. Min favoritmat är gluten. Hembakta frallor, jag får blodstörtning!!! Och hembakta kanelbullar. Och mammas bröd (inte lchf-bröd som hon så optimistiskt och omtänksamt fortsätter att baka åt oss). Pasta. T o m spaghetti med smör, kalla, på spisen nån timme efter middagen.

6. Jag har jättenära fysiskt sett till min kyrka, kapellet ligger på andra sidan rondellen, men jag orkar nästan aldrig gå. Jättetrist. Ibland, en handfull gånger om året, är det möte eller konsert eller så på kvällen, då brukar jag ta mig dit. Att jag är vaken nu, kl 9:14, är bara elände och otur. Att ta mig ur sängen förrän efter minst tio timmars sömn och fem timmars liggvila, med en dygnsrytmstörning i botten, gör det riktigt svårt för mig att gå nånstans före 18 på kvällen.

7. Orkar aldrig lyssna på musik längre. Men det har varit mitt näst största intresse efter böcker. Men jag saknar det konstigt nog inte. Det är som en som brukade gilla att springa, men har en spik i foten. Hen längtar inte längre efter att springa. Kan sakna att det är nu och inte då, men i nuet längtar jag inte. Nja, det ska väl mer till för att sluta längta. Jag längtar ju efter en hel massa grejer, men på ett drömskt sätt, inte ett realistiskt sätt.

8. Glass, brulépudding,  citron- om och marängpaj, morotskaka, hembakta bullar, "Robs" chokladkaka, cheesecake.

9. Spaghetti och köttfärssås, Ferrins grönpepparkyckling med ris, mammas vetegryta, pappas kålpudding, mormors köttbullar, H:s boeuf bourguignon ("den där grytan"), indisk bjudgryta (inte särskilt indisk, men god ändå), oxfilé med potatisgratäng, fläskfilé med ugnsrostad potatis, tacos, kycklingsallad, kinesisk kyckling med cashewnötter, calzone med ananas. Ostmacka med oboy. Love in my tummy.

10. Har nyss klippt av en decimeter hår. Det var coolt med så långt men nu när jag ser foton så ser det så utväxt ut! Ska aldrig låta det gå tre år igen.

11. Älskar att läsa. Vill doktorera i engelsk litteratur och/eller skriva böcker. Vill gärna orka läsa också. Om jag aldrig använder telefonen skulle jag kanske orka läsa istället. Men jag skulle bli så ensam då, utan några människor i mitt liv. Så därför väljer jag telefonen framför boken. Jag kanske ändrar mig.

12. Sen jag var i Västindien i två veckor i min ungdom har jag blivit alldeles särdeles sjåpig för kallt badvatten. Badar vart femte år eller så i Sverige. Mina senaste 10 dopp har varit runt Medelhavet och röda havet. Jag skulle förfärligt gärna ha en egen (uppvärmd) pool. Där skulle jag ligga och flyta. Jag älskar det, hur kroppen känns i tyngdlöshet, sol i ansiktet, vatten som smeker en.

13. Saknar att åka skidor, nerför såklart. Skulle gärna ha en vecka i pisten varje år, en vecka eller två vid Medelhavet, och små stadsweekender däremellan. Jag är ingen skidåkare men jag kan ta mig ner. Nästan. Fast folk skrattade åt mig från liften när jag åkte svart backe första gången :)

14. Det jag drömmer om mest är såklart att bli frisk. Näst efter det skulle jag önska mig att få sova gott tolv timmar per natt. Då kanske jag skulle må ok.

15. Efter den vidriga migränmedicinavgiftningen i juli blev jag så rädd för medicinen och har inte tagit den nån gång i augusti heller bara för det! Heja mig!

P.S. Det stod inte att fotot skulle vara av en själv, och min blixt är paj så jag fick ta fotot bakom mörkläggningsgardinen. Vad ni ser är vår ingång och baken på Mikaels cykel. Visst var det ett väldigt spännande kort :)

Måndagsbuketten

Ten people

List ten people who have influenced you and why.

För det första låter tio mycket. Jag har inte haft så mycket idoler och så, men jag ska försöka.

1. Jane Austen. Varför är väl rätt uppenbart, men okej då. Hon är en suverän författare och jag älskar hennes humor. Sen kände jag mig själv som "nucka" i några år och det var trevligt sällskap.

2. Patricia Holland. Hon är fru till en av kyrkans apostlar. När jag var 16 så var de på en konferens i Göteborg och jag minns från hennes tal att jag tyckte hon var så smart. Inte bara ett bihang till sin man. Det var då jag började fundera på vad det innebar att vara kvinna och vilket sorts liv jag ville leva.

3. Bonnie Oscarson. Hon var min bästis mamma när jag var liten. Jag broderade I love you med mycket taffliga bokstäver på en näsduk som jag gav till mamma. Jag minns hur jag och Amy satt med varsin... Vad heter de där runda träramarna man spänner fast tyg i? Och på nåt födelsedagskalas för Amy som jag var sjuk på, så hade Bonnie sytt varsitt förkläde till alla barnen med deras namn på, för vi skulle väl baka kakor. Men sen som vuxen så känner jag henne som så mycket mer än den där stereotypa amerikanska hemmafrun, som måste ha väldigt lite att göra eller extremt mycket energi för att hitta på så mycket med sina barn. Brodera liksom!! Hon har breddat min syn på kvinnor. Kvinnor kan inte bara vara smarta, intellektuella, de kan få fulfillment av att skapa ett fantastiskt liv åt sina barn också. Med aningen slagsida åt det intellektuella behöver pendeln för mig svinga över till andra sidan också, bort från karriär och hets, och hitta nöjdheten i att vara med ett barn, helt och fullt.

4. Gud. När jag var liten och hade tappat bort nycklar, så bad jag om att hitta dem, och det gjorde jag. Barnatro. Men den gången jag hade varit sjuk i ca 2 år och jag tyckte det var jättehemskt och jättesvårt och jag bad förtvivlat Gud att hjälpa mig. Helst inte hjälpa mig genom att göra mig starkare, utan jag kände verkligen att jag inte klarade mer. "Först ska det bli värre, sen ska det bli bättre", var ett av mitt livs tydligaste bönesvar. Och när sjukdomen har blivit värre genom åren har jag fått mera styrka att klara av den, och tålamod, men jag har också känt tydligt att Gud inte har glömt bort mig. Jag sitter inte på nån bagagehantering för kvarglömda väskor. Och jag tror verkligen att det kommer att bli bättre, en dag.

5. Mina föräldrar. Kloka, snälla, vettiga. Jag har fått en sån bra grund för livet.

6. Elsa Ferrin. Jag kände henne från att hon var ett par månader och under några år var hon min bästa vän. Hennes mamma var så generös med Elsa, och sen Kajsa, och jag fick uppleva kärleken till ett barn. Eftersom jag redan då var sjuk och inte kunde se hur jag skulle orka ha egna barn, ens om jag träffade nån, så var det extra betydelsefulla år. Elsa har liksom kramat hela mitt hjärta.

7. Mikael. Jag är älskad. Han danske David hyste också varma känslor för mig, men jag var så lätt att älska då, i en klänning i storlek 38 och mycket mindre handikappad än nu. Men Mikael älskar mig trots allt. Verkligen trots allt. Fast han ser det inte så, och det gör ju upplevelsen bara underbarare. Att ha någon, att vara gift, att det alltid ska vara vi, det har förändrat mig.

8. Mikaels barn och barnbarn, min brors barn. Min brors barn älskar jag av naturen, men Mikaels barn är jag inte släkt med. Och de är vuxna. Men jag älskar dem mer än jag vill erkänna. Man blir sårbar när man älskar någon, och jag orkar egentligen inte vara sårbar. Men barnteckningar på kylen, stora, vackra, duktiga, kärleksfulla barn på jul, nyår eller en vanlig söndag, det är livet. Ibland när folk går härifrån orkar jag inte resa mig ur soffan för att säga Hejdå vid dörren. Men med dem står jag nästan till och med och tittar genom fönstret tills de inte syns längre. Jag vill dem så väl, jag vill dem allt väl i hela världen. Det har också förändrat mig.

9. Sen har jag haft några lärare som har påverkat mig. Kersti Bedding i franska i högstadiet, Per Wentzer i franska i gymnasiet, Ron Paul i engelska på universitetet, Helena Bergmann i engelska på universitetet. Och även Anna Fåhreus, som är min kompis, inte min universitetslärare. Men jag har ju alltid velat doktorera, och hon är en verklig person som har gjort det. Jag vet inte om jag får något arbetsliv, nånsin, igen, men jag är inte lika rädd för det nu längre. Fast jätterädd, men inte lika jätterädd. Och jag har ju inte bestämt mig heller. Jag vill också gärna bli författare.

10. Mina syskon, som alla varit med om tragedier och svårigheter, men som är starka som människor, fasta i sin tro, och kämpar både i medvind och i motvind. Får pris för bästa sportsmannaanda, bildligt talat, i livet. Jag vill inte nämna dem eller avslöja deras individuella svårigjetet, men min lillasyster är änka och det vet ni ju om. Jag skakar bara på huvudet när jag tänker på det. Det är helt ofattbart att hon inte ligger i ett vadderat rum och skriker. Och min bror, som är en främmande, om än inhemskt utbildad, fågel på den amerikanska arbetsmarknaden och som inte har det lätt. När tvillingpojkarna var tre månader gamla tog han hand om dem själv hela dagarna, samt fick tjejerna till skolan. Att ingen har svultit under tiden är ett mirakel, för han är verkligen inte en husmorstyp. Beth är det, men ironiskt nog måste hon jobba. Tvillingar på tre månader är rätt mastigt att klara själv. Men han är svensk, här är männen duktiga. Jag är stolt över mina syskon och att de liksom har flaggan i topp trots mycket krokiga vägar. De gör saker som är olikt dem, av kärlek. Nån har ett fosterbarn. De är mina hjältar, var och en på sitt sätt.

Och kanske är det så att mina syskon är såna hjältar för mig för att jag känner deras svagheter och för att jag vet saker om deras liv. Kanske skulle alla kunna vara hjältar, om man bara kände till deras historier. Och det är väl tanken med Humans of NY, som jag gillar (på fb och insta). Där blir vanliga människor på gatan plötsligt hjältar. Så är det nog. Alla är hjältar, alla överkommer svårigheter vi inte kan förstå, alla gör någons liv bättre genom sitt inflytande.

Tio personer var verkligen inte svårt. Hade kunnat fortsätta länge till.

Ett stort tack till alla vardagshjältar!

Jippi! Jag förlorade!

Den där natten när jag bjöd på massa grejer på tradera har fortfarande efterverkningar. Men ett par bruna eccoboots förlorade jag precis. Det var skönt. Jag ville aldrig ha dem. Nu är det bara en klänning kvar, men mitt bud är på hela 2:- plus 21:- i frakt. Så det är nästan så att jag hoppas att jag vinner den.

Den vinröda klänningen som såg så tältaktig ut var inte alls så illa som man hade kunnat tro! Efter en rejäl tvätt kan jag till och med tänka mig att ha på mig den. Om jag bara får anledning, rättare sagt ork, att gå nånstans nån gång. Hade tänkt bjuda Mikaels barn på kinarestaurang i centrum, men jag orkar inte det så det blev middag och köpetårta här hemma istället. Inte för att man måste ha klänning på sig på lokala kinskrogen, men ja, det är inte helt organiserat i skallen. Men ni är så smarta så det går bra.

Heja den som vann mina skor! Dagens mest lättförtjänta hundring. Man kan tjäna massor på att låta bli att köpa saker.

Förresten fick jag en katalog i förrgår från Peter Hahn. Nej, jag hittade den i förrgår, den har nog legat underst i nån hög rätt länge. Men där hittade jag en jättesnygg, välskräddad dubbelknäppt ytterkavaj i trenchcoatbeige. Verkligen snygg. Men 6000:-!!!!! Sex tusen?!?! Om man har så mycket pengar att bränna på kläder, inte köper man dem från ett tyskt postorderföretag?

Förresten tittade jag igenom sortimentet av Christian Louboutin-skor på net-a-porter. Ett par låga, svarta, blev jag jättesugen på. I ett annat liv, där jag är så rik men först har botat alla sjukdomar och gett alla fattiga mat (och en spade och fröer och ett metspö och en ko, så de kan få mat resten av året också). Här är de, och de heter Balcross och kostar bara £465. Billigare än en postorderjacka :)

Fast plötsligt...

... ser till och med vitt snyggt ut!

Fast favoritfärgen...

... kan jag ju aldrig komma över.

Men förresten...

... så är blått bara för underbart, och starkt på framgång i inredningsbranschen. Jag har haft en marinblå sammetsaktig soffa här hemma, men den tog för mycket ljus när Mikael flyttade in och vi behövde ha fler sittmöbler. Men är inte det här lockande så säg?

Grått? För en månad sen kanske

Nu vet jag inte riktigt hur jag kom in på tanken, men jag behöver inte att Mikael målar om hela lägenheten. Vi kan bara köpa ny soffa och ny fåtölj, och så lite kuddar på det (för 1000:- styck, men jag kanske kan köpa tyg och sy själv (men jag har aldrig sytt i en dragkedja. Kanske finns det nån på tradera som har tänkt sälja hemmasydda Josef Frank-kuddar åt folk som inte kan sy?). Och bara vi målar om bokhyllorna och soffbordet i vitt, och köper nya överdrag åt Tullsta, så kan det bli svenskt, somrigt, personligt, underbart!

Men jag vågar inte lova att jag inte vill byta ut det om en månad...

Här är inspirationen: