Nä, nu blir jag ledsen

Resor med sas till New York för 1732.-

Jag har familj där!!!!! De där nya tvillingarna har jag aldrig sett mer än på foto och video. Och jag hör att Mia sjunger för killarna. Gulligt!!

Men 1) jag skulle inte klara flygresan, eller förden skull flygplatsen med allt man måste göra och vara vaken på fel tid. Sen kan man väl möjligtvis slumra med öronproppar på planet, även om fyra timmar bröt låter jobbigt.

Men sen. 2) Ska man vara the aunt som ligger och sover? Som bara orkar titta på när Mikael leker med dem? Inte orkar hjälpa till att plocka upp leksaker, inte orkar laga middag.

Fy sjutton för billiga flygbiljetter, som gör mitt handikapp än mer synligt. Synligt för mig, så jag inte kan blunda för verkligheten. Fy vad jag behöver 4-6 timmars eskapism i djupsömn helst. Och gärna inom 20 minuter. Jag försöker må bra men det sliter i mig som med rovdjursklor.

3 kommentarer:

Sara sa...

Håller med, det suger verkligen att inte kunna vara den man vill för andra. Men du kanske kan vara den aunt som man kryper upp i soffan hos och tittar på film med?
Det är den sortens mamma jag är och det funkar ganska bra (fast jag har hörselkåpor på och hänger inte med i filmen för det mesta). Men att vara en mjuk och varm kropp åt någon att landa hos/på/vid är jag fenomenal på.

En långvarig förkylning sa...

Just precis innan jag läste fick jag en sån galen längtan efter syskonbarnen. Det gör sjukt ont. Jag kan inte heller träffa dom.
Kram <3

Klarins sa...

Vilken sorglig klubb vi utgör! Jag kan inte träffa våra fyra barnbarn i USA. Så är det med det.
Har tröstätit ett flak Aladdin ikväll och mår tjyvtjockt av allt sockret.
Gillar inte när jag är knäpp och handlar mot bättre vetande.
Nu ska jag ta en hård macka med ost och vara glad över våren och ljuset och att jag sytt upp en kjol idag för hand.
modren