Jag var ju så lycklig, och stolt över mig själv, att jag lyckades byta bort gungstolen (som jag köpte på Myrorna i Borås för 200:- för bra många år sen och bara har bytt dyna på i takt med att inredningen skiftat) mot en bukett tulpaner för kanske en månad sen. Eller kanske bara två veckor sen, jag är lite borta. Avrättad här hemma och allt, fast Mikael hjälpte till att surra fast den (nej, så stor var den inte, men så liten var bilen).
Idag fick jag dock slänga tulpanerna, fast de hade fot eller lök eller vad det heter, och jord. Och vatten.
Men jag är en växtdödare.
Och till och med lite för seg för att ge er en annan blombukett på bild. Inte för att vi har nån hemma alltså, den lilla på soffbordet som är resterna av den stora, dvs bara en ranunkel, ormbunke och några lila eternelliknande evighetsblommor. Till och med den är bedagad. Don efter person. Men jag älskar när man får en vacker bukett, och så kan man återanvända delar av den när de första blommorna dör. Känner mig så ekonomiskt sinnad, skulle göra mormor stolt. Fast hennes blommor levde i åratal. Men nu fokuserar vi på mina styrkor!
5 kommentarer:
Jag är väldigt förtjust i återbrukstanken, en växt är sällan så död att jag inte skulle ge mig på att plantera om den, vilket leder till en djungel av konvalescenta växter i min närmaste omgivning.
Don efter person.
Det stod nånstans om parker med ätbara växter, bär och frukt som folk utan trädgård får skörda. Det finns inga såna i Stockholm såvitt jag vet, men Om det fanns nånstans där jag kunde få bidra med nåt skulle jag gärna göra det. Om jag var lite friskare skulle jag stå där och gräva dagarna i ända! Ja, eller en dag i ända åtminstone.
En gång i tiden bodde jag i radhus och där kom en kvinna in i trädgården och plockade mina madonnaliljor. Det var inte så jag menade. Däremot kom jag på att om jag hade lite kraft skulle jag kunna ta en tur med kometen och plantera några utblommade tulpanlökar i nån vägkant. Tänk vad glada folk ska bli när de går förbi nästa år och hittar en tulpan bland maskrosorna!
Gissar att dina lökar är försvunna för länge sen, annars kunde du och Mikael göra en nattlig räd!
Å, vad spännande terrorism, att smyga ut och plantera! Tyvärr slängde jag lökarna i soporna. Trodde jag hade dödat dem. Menar du att de kan hämta sig? Inte hos mig tror jag.
Jag visste inte att det fanns så obildade bildade människor som du!
Lökar är liksom en liten klump koncentrerat liv som bara bidar sin tid!
Menar du att det är samma lökar år efter år som frambringar tulpaner i rondeller osv! Jag trodde lök var ett sätt för blommorna att leva längre än som bukett, men inte att de växer upp från början igen. Eller, man ser ju ingen som planterar och ändå kommer det små gröna blad upp ur marken.
Betänk att jag är maniskt irriterad på jord under naglarna, och att jag bara haft trädgård som dotter i huset. Med allt annat än trädgårdsälskande föräldrar. Men vi blev mycket musikaliska och intellektuella barn, vi kan bara inte sånt som andra kan, typ vad är en lök.
Det förekommer blommor inom litteraturen med. En av mina älsklingaböcker heter The Fountain overflows, och där står den mycket musikaliska familjen helt handfallen när de får en trädgård. Knappt nåt gror ocg det tror de beror på att fröerna är sådda uppochner.
Jag tror att de inte gödslade.
När LDN:et börjar verka ska du få låna den av mig, det är bland det bästa som har skrivits. Rebecca West. Jag tror faktiskt att hon skrev boken för att jag skulle kunna läsa den om jag skulle råka födas nårga årtionden senare!
Skicka en kommentar