Min sista adventspredikan

Tre minuter i midnatt läser jag påminnelsen om min adventspredikan. Jag har glömt den! Och hur är man lagd om man kan snyta ut en värdig predikan på tre -- två! -- minuter? Jag gör mitt bästa ändå. För jag har faktiskt en tanke.

Den är enkel, i linje med min övriga litteratur och senaste föredrag...

Gör nån glad.

Jag ska inte passa på att sammanfatta mina övriga tre adventstankar här, men har för mig att jag nämnt fattiga och arma. Och de förtjänar omtanke och hjälp.

Men idag, när jag var hos mina föräldrar och vi skickade iväg amerikafararna med julmat i krävan och sanslösa mängder julklappar till nya och gamla syskonbarn och övriga nära och kära, långt bort och kära kanske jag ska säga. Jo, då kom en handfull sötnosar från kyrkan och sjöng Nu tändas tusen juleljus i stämmor. Och hemma hos oss hade de lämnat en julros som var magnifik som Eiffeltornet allraminst. De sa att de tänkte särskilt på mig som inte kan komma till kyrkan så ofta. Jag tror det kommer ca 250 pers till min församling i Västerhaninge. Och av alla där så tar de sig tid att glädja mig, det är fantastiskt. Vad man kan känna sig älskad.

Och jag blev så grymt glad för det. Man vet inte riktigt hur man tackar för att nån gör en glad ända in i själen.

Men poängen är att vi alla kan påverka, vi kan alla göra nån glad. Ofta räcker det med att man säger en sak man tänker, istället för att man håller tyst. Som att förklara hur kunglig R ser ut i sin nya frisyr och att frisyren tar fram hennes drag i ansiktet och är oerhört klädsam.  Det gläder mer än Vad snygg du är, och allt jag har gjort var att specificera och uttala mina tankar.

Det är faktiskt ganska lätt att glädja någon, när allt kommer omkring. Varje julkort vi fick i år gladde mig i flera dagar. Att en person vill komma och hälsa på mig, fast det dräller av släktingar till henne i huvudstaden, det mer än gläder mig. Jag blir nästan hispigt glad. Och foto av barnbarnen med glitter på fotot så man ser att de har pysslat. Det ser man också på: huvudfotingarna (såna har vi inte här hemma så ofta). Och mitt namn på kuvertet. Mitt namn stod också på kuvertet. Det värmer en styvpersons hjärta!

Men inte bara så kan man göra nån glad. Och så många har gjort mig såååååå glad på sistone. Och man behöver inte hämta ner månen varje gång, och slå in den i exklusivt papper. Det räcker ofta med att säga vad man har i hjärtat. En liten sak med eftertanke blir sällan en liten sak i mottagarens hjärta.

Jag är ju lite rädd för folk, men har världens sötaste svärmor. Det är planerat att vi åker dit på Annandagen. Jag har inte orkat det de senaste gångerna, men nu tänkte jag bara strunta i det och åka ändå. Jag kan lida efteråt. Men jag har i mitt asociala sinne tänkt att jag måste se till att säga hur mycket jag tycker om henne och hur glad jag är att vara där. Och receptet på hennes potatisgratäng :)

Kristendomens "evangelium" ska visst betyda ":glatt budskap". Är inte det det finaste som finns? För mig är det goda nyheter att vi firar födelsen av den som blev världens Frälsare. Men du kan använda i stort sett vilket glatt budskap som helst för att glädja nån.

Det är min viktigaste predikan, och den är knappt ens religiös, åtminstone seriöst ekumenisk: Tänker du nåt snällt, så säg det. Gör nån glad.

P.S. Särskilt tack till Sissel som hittade en underbar fåtölj åt mig på Åhlens. Jag är fortfarande glad för det.

Om alla människor på jorden sa varenda god och snäll sak de tänkte på, skulle jorden bli en bättre plats att leva på.

God jul till dig, dina kära och dina nära eller dina långtbortingar. En extra önskan om god jul till den som känner sig ensam, tjock, fattig, oälskad, stressad, orolig, utmattad. Träffar du nån sån, så öppna ditt hjärta och öppna din mun!

Är du en sån, så ska jag tänka extra på dig i jul. Om du vill berätta vad som är jobbigt är du hjärtligt välkommen att skriva till mig på anjaolergard[at]gmail.com om du inte vill skriva det i en kommentar.

Stora kramar!