1 advent

Eftersom jag är så dålig och knappt tar mig ut ur huset annat än för nödvändigheter som läkarbesök, och absolut inte för såna roligheter som kyrkan varje vecka (skulle gärna gå dit helt ensam, så skulle jag kunna ligga i bänken eller i min specialstol och blunda när det passade -- det ser ju annars aldrig särskilt artigt ut att blunda när nån talar -- och sen kunna gå så fort det var slut utan att det tar tio minuter från min plats till bilen för att man inte träffat folk på så länge och alla vill säga hej. Den kärleken är jag tacksam för, men den passar rätt så illa efter att ha duschat (krasch 1) och sen lyssnat koncentrerat i över en timme (krasch 2). Nu senast kom min snälla namne (men hon stavar annorlunda), och tur var väl det, för benen höll mig knappt, jag stammade när hon frågade mig nåt, och höll på att sätta mig utanför  bilen. Blev ledd som en mycket gammal tant de tio meterna det handlade om.

Så, eftersom jag inte får höra Bereden väg när jag vill, så tänker jag härmed -- i mitt eget forum -- predika julens sanna budskap så mycket jag har lust till. Och ni kan räkna med att jag tänker spela Bereden väg, tyst så inte Mikael vaknar, när jag rest mig härifrån. Sjung gärna med, den är ju så man får ståpäls. Sverige genom generationerna, rätt in i mig och mitt hjärta, det är vad den är!

Här kommer mitt första adventsbudskap:

Julefröjd har vi rätt bra pejl på, i alla fall de som har barn. Det är ringlekar, presenthandling, pepparkaksbak, lussebullsbak (och jag dömer ingen, men bullarna blir faktiskt hel objektivt sett torrare om man har saffran i. just saying.)

Julefred har vi rätt bra i vårt land, men det finns ack så många människor att hjälpa. Inte bara Syrien, men de många drabbade i Philippinerna. Min kusin har bott där när hon var ung och jag tror hon blev kär i landet, som man lätt blir när man blir en av dess egna. Röda korset har basar imorgon. EN påse bullar som du inte orkar baka själv vore väl en utmärkt gåva, till dig och till Röda korset som får pengarna. Jag skulle sååååå vara där om jag bara orkade.

Julefrid däremot, nu börjar vi snacka allvarligare grejer. Känslan inuti. Stressar vi fram och åter i samma ekorrhjul? Bryr vi oss mer om nåt som kanske kan ge mer? Mer till och med än den där Gerog Jensen-staken som jag så hett begärt, men nu släppt för vidlyftigare önskemål. Jag vill mer ha frid, kärlek, medkänsla med människor, att jag kunde göra nåt för nån i jul, kanske ge nån ett gapskratt i julklapp, kanske ge svärmor nåt hemmagjort, eller ett dyrt läppstift (använder hon det, Mikael?), kanske hitta en fin burk åt plåtburksknarkaren. Inte kuta runt som en dåre med feber och ont i kroppen bara för att få till presenter till alla. Alla är i detta fall 10 + 11 st. 21 presenter, 21 personer, bara de närmaste, inte en kusin eller moster ens, som jag gärna skulle ge paket åt också. Och inte en enda kär vän, bara rena syskon, föräldrar, ingifta, i plastkonstellation och i blodsordning, för Mikael och mig.

Jag är så kluven vad gäller gåvor. Det är halva nöjet att ha tänkt ut en sak som man tror att nån verkligen kommer att gilla, som min syster gjorde i år, när hon för ett år sen la vantarna på en signerad RG-julskiva som jag inte har. Jag har inte ens kunnat lyssna på den än, för jag bara skjuter upp det, knowing how glorious it will be. Det är en riktig gåva.

Men när jag en jul, av en mindre nogräknad bror, fick Michael Jacksons Thriller, ett par år senare. Och jag har aldrig ens varit ett Jackson-fan, och blev det inte av den presenten heller. Det var nog ett felköp eller så, hrm.

Om man bara köper såna där beautypacks som Kicks och Åhlens är fullt av, och som Sofis Mode hade en hel bilaga med, produkter från kreti och pleti som ska hjälpa mot kreti och pleti, var är omtanken?

Eller ska man vara tydlig med vad man önskar, så folks värdefulla pengar inte köps på något man inte vill ha? Ja, då är det risk att jul handlar om att den med mest pengar köper vad de andra vill ha. Mikael är nästan löjligt generös, men jag tycker det är fjantigt om vuxna människor ska köpa dyra saker till varandra. Och det förtar glädjen att man vet att om den inte är fin eller rätt nog, så byts den. Det retar de ju t o m Rachel i vänner för. Jag vet inte vad som är den fullkomliga metoden.

Jag har ett par mål den här julen. Att min syster ska få nåt hon kan ta med sig till Kina och ha glädje av, att vi i (den delen av familjen) ska känna närhet och gemenskap trots att vi firar på tre ställen i år. Att ge en god vän ett gott skratt, ett asgarv, faktiskt, hoppas jag, och sen att träffa nästan hela Mikaels familj på annandagen. Mina bröder firar i USA med sina fruar och fyra tvillingar, det är de värda allihop.

Men julen handlar om gåvor, fast inte så mycket om att få, som att ge, guld, rökelse, myrra, till Jesusbarnet i krubban. Vi behöver förbereda de gåvorna också. Vad vill du ge till Jesusbarnet i jul?

En gång hade vi en aktivitet, där vi på små lappar skrev en sak vi lovade att göra för en älskad person, vi vek in den och la den i en tändstickask som vi slog in som en vacker present. Mikaels och mina har legat vid fötterna av Thorvaldsens Chrisus i hyllan i köket och har påmint oss om vad vi lovade. Har du nåt du kan tänka dig att ge som present åt Jesusbarnet? En tjänst, en attityd, ett snällt kort? Det är julklappar till Jesus.

Dagens avslutning är en bild och en tanke:

Wise men still seek him.

Tekniskt sett har Jesus redan fötts på bilden. Men vi kan alla börja vårt personliga sökande efter Jesusbarnet och vad han kan betyda i vårt liv och i vår jul. Och inte att förglömma, ge honom lite guld, eller annat som vi kan få tag på på nätet eller så.

God första advent! Bereden vägen för Herran!