Fel inställning

Jag åkte komet idag till Ica/posten. Sen strosade jag på Ica och drömde om mat. Köpte dock en banan och ett päron. -Jag är inte rädd för er längre!!

Tyvärr råkade jag också köpa pepparkaksdeg. Den råkade jag också äta upp ett par centimeter av.

Varför? När jag fick sån fantastisk middag, chilikryddade revbensspjäll med ångkokta ärtor, bönor, spenat och en skvätt grädde. Vilken suverän middag. Så nöjd med fin första lchf-måltid, och så käkar jag pepparkaksdeg?!

Men så tänkte jag på Pernilla, som kommenterade så klokt om attityd. Och då ändrade jag mig från att känna om inte självförsörjande så åtminstone irritation över degen, till Vad duktig jag var som slutade äta och insåg att socker inte är bra.

Tänk om man kunde affirmera sig själv med positiva meddelanden hela tiden istället? Istället för självförsörjande? Vad ger mig rätt att förakta mig? Jag tycker inte det är OK att förakta andra, varför får jag förakta mig själv? Jag slutar genast.

Vad stolt jag blir över att jag kom på det. Och vad jag ser fram emot att upptäcka hur härligt mitt liv känns när jag ger mig själv beröm.

Blir sugen på att börja med en gång!

Jag är glad och stolt över att jag vågar låta Mikael ge mig sprutan igen, efter min lilla traumatiska erfarenhet. Jag rycker inte ens till. Så jobbar jag.

P.S. Sara, om du sprutar dig med B12 så är jag bugande i stoftet. Din skrytmåns. Men sånt välkomnar vi här!