Hon verkar inte lida av att inte vara begåvad med mer än sällskapstalanger. Faktum är att hon utan att vara direkt manipulativ ändå är oerhört begåvad i att bli kelad med.
En dag låg hon i Mikaels knä och höll subtilt men tydligt fram olika kroppsdelar som hon ville att han skulle klia. När man hittar rätt ställe är det nästan som om hon halvsluter ögonen och flackar njutningsfullt med blicken. Hon "spinner" också när hon gillar sig. Fast det är mer som ett litet förnöjt stön, hon har ju ingen riktig spinnmaskin.
Där ligger hon alltså och blir kliad. Som tack slickar hon på Mikaels hand en lång stund, tills han inte har lust med det längre.
När detta har upprepats, klia, spinna, slicka, ett antal gånger, har människan fått nog men inte knähunden. Så hon buffar på honom med tassen. Jag kan inte avgöra om hon har fattat att det är slut men vägrar rätta sig, eller om hon helt enkelt inte kan föreställa sig att Mikael tröttnat.
På en halv sekund inser hon dock att buffandet är förgäves och tar till det tunga artilleriet. Från att ha legat hoprullad som en kanelsnurra i Mikaels knä tar det bråkdelen av en sekund tills hon står på bakbenen i hans knä, med tassarna på bröstet, och nosen och tungan två centimeter (I kid you not) från hans mun. Han har varit med förr och kniper lika blixtsnabbt ihop läpparna så hon inte ska pussa honom. Hon tittar halvt uppfordrande, halvt vädjande på honom. Inser till sist att han inte vill, och lägger sig ner i knät igen. Hon snurrar först ett varv så hon är säker på att få bästa platsen.
Mikael byter kanal, sänker garden. Då passar hon på att slicka hans hand lite igen, bara för att hon kan, och bara ett ögonblick och sen ger hon sig underdånigt.
But the lap dog has done her lap dance.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar