Risig

Jag tar tillbaka allt gott jag nånsin sagt om LDN. Redan förra veckan tyckte jag att jag kände mig risig, men jag stod ut eftersom humöret fortfarande var på topp.

Idag har jag fått överansträngningsfeber fast jag bara legat ner, klätt på mig, brett mackor, slevat upp soppa och smörjt in ansiktet. Faktiskt har jag nog inte borstat varken håret eller tänderna, när jag tänker efter. Och jag har haft så grymt ont i benen så att jag har legat kissnödig i soffan för att jag inte förmår stå/gå på benen. När klockan var 22 och jag ändå skulle resa mig upp för att ta LDN, himla placebo, så hävde jag i mig lite värktabletter också och sen grät jag nog inte fler gånger. Ynklig är bara förnamnet på mig i denna dag.

Och förresten så har jag ont i benen för att jag satt vid bordet igår när J var här på middag. Jag tror inte ens jag tog fram varken servetter eller vattenkaraff, och satt i duschen, inte stod.

Är det såhär det ska vara? Ligga ner hela dygnet sånär som på 20 minuter utspritt på toabesök och ta piller och bre mackor? Och apropå mackor så är jag så grymt allergisk att mitt ansikte skriker Vi er röde, vi er hvite...

Hmm, har allergin nåt med mitt dåliga allmäntillstånd att göra? Är allting extra kasst just nu? Är detta en svacka, inte det nya normala? Hur som helst så börjar de smärtstillande gå ur kroppen. Och jag ska till naprapaten imorgon. Kul när benen inte funkar. Det är säkert 100 steg till hennes mottagning från hissen. Har telefontid med kirurgen i veckan. Jippi, inläggning och operation är precis vad som lockar nu. Är det nån som vill gråta en skvätt? Jag har lite kvar att klaga på men orkar inte mer nu.