Första gången idag vaknade jag av jag hade migrän. Upp å pillra, svälja äcklig cola, rasa tillbaka till sängen.
Andra gången jag vaknade idag kändes det så konstigt i magen. Och jag var oerhört matt i kroppen. Släpade mig upp, åt banan, inte piggare. Sen började det bli värre. Ont i hjärttrakten, knivhugg när jag hickade, fick gå dubbelvikt. Fattade att det var gallstensanfall igen. Nu har jag tagit medicin för en timme sen och jag skulle ändå säga att jag har rätt svår smärta. Andas jag fel hugger det till så tårarna rinner. Och svetten lackar för att kroppen kämpar. Orkar inte hålla telefonen längre.
Ska få Mikael att ringa sös på måndag och kolla väntetiden. Det passar väl aldrig nån att ha gallstensanfall men detta blir mer och mer inkompatibelt med min ME.
JAG HAR FÅTT NOG.
6 kommentarer:
Usch, din stackare!! Hoppas du får komma dit snart. Kramar!!
/Stina
Fasen, kan de inte fixa det där snart! Så här kan du ju inte hålla på!
Det är tyst här på bloggen och det betyder att du har fått gå före alla köer, fått träffa Sveriges skickligaste kirurg som genast gav dig tillräckligt med morfin för ögonblicklig smärtlindring OCH en god natts sömn. Nu sover du som en liten bebis på rosenbädd i 12 h i sträck i eget rum, efter en enkel liten titthålsoperation som tog knappt en timme. I korridoren diskuterar läkaren med Mikael om en kollega som driver ett ME-projekt med försök med cancermediciner. Han undrar om kanske ni är intresserade?
Jaja, jag veeet. Men det är väl lov att åtminstone HOPPAS på det bästa?
Anna Linda har orden som vanligt! :) kram och kraft önskas ditt håll
AL. Det. var. det. finaste.
Skicka en kommentar