Min man har en släng av afasi, särskilt namnafasi. Han råkar till och med behöva kalla sina egna barn för Nisse ibland. Det brukar dock vara rätt gulligt när han är lite borta, men det kanske är lätt för mig att säga nu när han fortfarande är normalt redig i skallen för övrigt.
Men det är rätt kört att han ska lyckas hålla reda på vilka mina kompisar är. Jag brukar försöka lägga till en beskrivning eller nåt att fästa minnet i. S är ubåt på Gålö, U och andra S blandar han ibland ihop för att bägge har med flygplan att göra, men U är också den där ön och S flygledare. Hm, tydligen är transportmetoder och mannens yrken viktiga ledtrådar för hågkomsten. I så fall, om det är nån som vill bli hans favorit kan ni koppla ihop er med en hjullastare. Eller vad det heter, nu är det visst jag som är Nisse.
Förra veckan gjorde han dock sin egen minnesassociation och undrade: Är hon som är här på nätterna inte här nu?
Och jag är så stolt att jag förstod precis vad och vem han menade.
Jag visste väl att det där med deckarläsandet skulle löna sig.
4 kommentarer:
Jag brukar blanda ihop mina barns och mina syskons namn -väldigt freudianskt eller kanske bara pinsamt ...?
Hahaha, nu vet jag ju i och för sig inte hur många du brukar ha rännandes hos dig på nätterna, men möjligtvis är det mig han menar? =)
Och hur många S vars man är flygledare kan du tänkas känna? =) Lite lustigt måste jag ändå tycka att det är att han hänger upp mig på vad min man (som han inte träffat) jobbar med. Han måste gilla flygplan?! =)
Men vad glad jag blir att jag finns på ett litet, litet hörn i ert liv. =) Någon gång om året i alla fall. =)
Stina: Jäpp, det var dig han menade. Lite pinsamt att han hänger upp dig i din mans yrke... Men som sagt, pojkar och deras transportmedel!
Feministerna skulle inte bli glada. ;-) Över att det mest spännande med mig är min mans yrke alltså. Men jag kan ta det. :-)
Skicka en kommentar