Omtumlande kväll

Jag har skrivit färdigt min novell. Gjort masssssssor av förbättringar, "stramat upp", tydliggjort, tagit bort, förenklat, förbättrat osv osv. Det stod i dokumentet att jag har arbetat drygt 26 timmar med det (eller rättare sagt de 66 versionerna av dokumentet...), och det blev (ynka?) fem sidor. Det är till och med för sent för mig att räkna ut det i huvudet, men jag tror det blir fem timmar per sida.

Just nu sitter Mikael och läser novellen -- "man ska inte skicka nåt utan att nån får läsa igenom det". Jag hade printat ut den för att stoppa i kuvertet, men han har markerar massor. Känns det som, i mitt känsliga läge. (Tar mit tskrivande alldeles för personligt!) Vet inte om jag orkar en duvning till. Trodde ju jag var färdig. Inte färdig som i perfekt, men färdig som nu orkar jag inte tugga det här mer. Jaja.

Har fått migrän också. Har haft plötsliga yrselanfall och att det har blivit suddigt framför ögonen i 1-2 dar, men nu kom jag på att det är migrän. Botoxen funkar ju så bra att jag kan få migrän utan att få ont i huvudet. Men nu gör det faktiskt lite ont i huvudet också, så jag känner igen mig.

Bjöd mamma och pappa på fläskfilé, bea och hasselbackspotatis idag. Riktigt klassiskt, eller omodernt 80-tal om man så vill. Och fläskfilén var alldeles för rosa vid 68 grader plus en kvarts vila, trots att jag hade läst på massa matsajter på nätet om innertemperaturen. Men det var första gången jag använde min termometer. Kanske jag hade stoppat den lite fel så det inte blev i mitten på det tjockaste. För den visar rätt (vi stoppade den i kokande vatten å då sa den 101).

Nu säger jag inte 101 utan 00:46. Vårt nätverk, Adam, har somnat, och förut när jag försökte skriva ut ett ex till så vaknade han inte. Tänker verkligen inte rycka ur sladdar och bära hit skrivaren! Det är bäst att jag kan väcka Adam när jag ska printa igen. För jag tror inte jag kan gå och lägga mig och ha redigeringar kvar att göra. Imorgon blir en lång dag ändå. Får väl ta en pepparkaka eller två och pigga upp mig med.

P.S. Tyckte under skolåren inte jag hade nån särskild talang för academic writing (men jag måste ändå tuppa upp mig med att påtala/påminna om att jag fick VG på både kandidat- och magisteruppsatserna, utan särskilt många insatser av nån handledare). Jag kände mig så instängd i formen och i alla måsten. Men nu inser jag att det är tusen gånger lättare att skriva en D-uppsats än en skönlitterär novell. Instängd i formen känns numera snarare som att ha stödhjul -- hur bekvämt som helst! Jag kan skriva en D-uppsats om nån Jane Austen-bok åt dig för bara 50 000:-. Som hittat!