På väg in i kyrkan igår mötte jag delar av familjen Nilsson, Per gick först. Fick hjärnsläpp. Vad säger man till en sån som han? Jag är glad att du fortfarande lever? Du ser jättesnygg ut? Hoppas du inte dör snart? Tack för att du är ett så gott exempel?
Jag kunde inte bestämma mig för en kommentar, så det otroligt normala som kommer ur min mun är: God jul!
Jaja. Jag säger bara det.
Söt-Alexandra var nyklippt. Det såg alldeles piggt ut. Själv hade jag en bad hair day (nja, det var väl mitt eget fel eftersom jag inte hade orkat duscha på morgonen före kyrkan) men hon slängde komplimanger runt sig som bara den. Alltså, det måste vara bästa sättet att bli älskad -- klia folk på magen :)
Det är roligt att komma till kyrkan när Handens församling går hem. Igår var det svårt att gå in och sätta sig, för man såg folk att hälsa på. Ninni hade världens snyggaste klänning på sig, svart med vita prickar som jag älskar så. Fast jag hade knappt tid att studera den, för man ville ju ge klänningsbäraren uppmärksamheten och inte tyget :)
Och min sån där kyrkstol är totalsönder. Hela konstruktionen undertill har lossnat. Mikael ska försöka ta med skruvar och verktyg efter seminariet nån morgon och sätta fast den igen. Igår kunde jag bara ligga ner i stolen eftersom det inte fanns nåt som höll emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar