Seg bok, och en oseg

Har äääääääääntligen läst ut Guillous Fienden inom oss. Den var bra, trovärdig, aktuell och nästan spännande, så varför det tog över en månad att läsa den (trots att jag läste nästan varje dag i den) begriper jag inte. Den var inte heller så intellektuellt översmockad att man fick hjärnsläpp av det efter ett par sidor. Men hjärnsläpp fick man. Det gick inte att läsa särskilt många sidor på raken. Vet som sagt inte varför.


Har nu börjat på en annan sån där bok som man är obildad om man inte har läst: Keplers Hypnotisören. Efter två kapitel känns den oerhört mycket mer spännande än Guillous. Fast Ahndorils har väl sagt att de ser på 1-2 filmer om dan och har hela det där scriptskrivandet under kontroll. Så det är paff, paff, ny scen, ny scen. Hittills är den av kalibern: En bok man läser på busshållplatsen för att man är för nyfiken på hur det går för att vänta tills man kommer hem igen.