Imelda är i gasen

Jag vill ha en ny väska. Inte behöver, men vill ha. Jag har massor av små handväskor i olika färger, men nu ska de ju vara lite större, och min vanliga svarta väska har jag börjat tröttna på.

De här väskorna är snygga:

Hermès Birkin

Louis Vuitton Alma

Mulberry Alexa

Mulberry Bayswater

Ja, väskorna ovan är totalt habegärliga. Får blodvallningar av begär! Om jag vann 100 000:- kanske, eller då borde man väl lägga pengarna på nåt mindre fåfängt än seriously overpriced väskor.

Ja, det är namnen som gör dem dyra. Kanske också en grad kvalitetsskillnad. Men hallå, hur fint skinn kan man få? Mata kossan med champagne och ostron??

Och det är ju det där med svält. Att det är omoraliskt att betala tusentals kronor för en väska när folk svälter. Inte för att jag har tusentals kronor till en väska, men som filosofiskt experiment.

På tradera är priserna jämförelsevis rätt humana. Men jag brukar köpa väskor på Åhlens för typ 300 spänn, så det känns ändå som a very long stretch att köpa en märkesväska för 2000:-. Eller till och med mindre än så. Men Bayswater brukar gå för ungefär två tusingar. Bjöd på en röd Birkin i lördags, men jag visste att den skulle gå upp för mycket i pris och det var bara en tidsfråga tills jag blev överbjuden (har lärt mig ett och annat sen jag bjöd på de där Odd Molly-strumporna) så det kändes rätt löjligt att ens ge mig in i leken. Den ligger för närvarande fortfarande bara på 175:-, men jag är inte säker på att den är äkta, för då borde den ha hoppat upp över tusenlappen superfort. Fast det är klart, en fejkväska för 175:- (eller vad den nu slutar på) är väl rätt OK.

Eller är fejkväskor ännu värre? Blir man en viljelös slav under modet, en som till varje pris vill ha nåt som nån annan har bestämt är modernt och habegärligt? Mona Sahlin har en Birkin (hon är visserligen ingalunda en modeikon och/eller stilförebild för mig), kronprinsessan Victoria har en. Posh har flera. Modebloggprinsessorna som poserar varje dag i sina outfits har säkert varsin.

Men jag tycker verkligen väskorna ovan är snygga. Och om man jämför med den här fejkväskan från Kina för 113:- så ser man ju verkligen skillnad i hantverket. Den äkta är så mycket snyggare. Det är samma problem som jag haft ända sen jag provade en kavaj på Joy i tonåren. Efter det sitter kavajerna från H&M plötsligt rätt dåligt. Det är skillnad. Och då har jag inte ens provat några riktigt dyra kläder. Men jag skulle nog bli helt sjuk, av habegär. Onda, ytliga kvinna som jag är.

Men vad är rimligt? Man vill vara fin, man vill inte stjäla designidéer och stoppa pengar i kinesernas plastfickor (fast jag köpte ju min brudklänning från en kinesisk sajt där sömmerskan säkert tjänade en hel tjuga i månaden), och man vill inte heller betala onödiga tusenlappar för en vacker väska när folk svälter. Hur kommer man runt allt det här?

Tja, så svårt är det väl inte. Man rättar munnen efter matsäcken. Budgeten tillåter inte ens en begagnad Bayswater. Det blir Åhlens den här gången också. Nästa månad nån gång, för mina pengar är redan slut. Det var grymt mycket räkningar den här månaden.