Vardagslyx och vardagslycka

Hade bestämt mig för att lägga mig för 35 minuter sedan, men jag fastnade på nienies blogg. Hur kan man annat än fastna där...

Så jag ska bara skriva om min vardagslyx och vardagslycka idag.

Sov 13 timmar inatt. Fantastiska timmar. Somnade på ca 5 minuter. (Fuskade med dubbla sömnpiller; vet att man inte får det, men det var så gött!!!!!!!!!!!!) Inget ligga och vrida sig, inget svettas i täcket och sen frysa. Lite jobbig dröm om Ellen i bara ljusgula underbyxor och nån som var Peters bror (fråga mig inte vem det var), men det var bara en dröm. Har blivit permanentad (hemma) av snälla Gurli så jag borstade bara håret idag och det var tredje dagen och det såg nästan snyggt ut ändå. Jag lyckades stå upp länge nog för att laga middag (ris och tonfiskgryta) till mig och Mikael. Maten blev god. Det var första gången på säkert en månad som jag lagar mat, förutom en Carbonara jag gjorde för nån vecka sen. Det är en välsignelse att ha sluppit så länge. Det är jobbigt att stå, steka och skära. M&P är änglar. Trevligt också att sitta tvärsöver bordet från Mikael och prata. Minns inte nåt av det vi pratade om, men det var så hemtrevligt. Sen stoppade han in disken i maskinen och plockade ihop resterna i plastburkar med rött lock och tog ur slasken och torkade bänken. Det ser fint ut i köket. Han tvingade iväg mig till soffan medan han arbetade. Han har väldigt rund och fin rumpa, precis som den ska vara. Inte som ett parentestecken, som min är ). Sen såg vi på Bones, rätt så omslingrade. Jag älskar hans famn. Bästa platsen på jorden. Ska inte klaga över att armarna blev trötta av att hålla om honom, för det gör min själ så gott att hålla honom nära. Och så har Thomas fått lägenhet -- en sak mindre på listan över saker att ta itu med innan vi kan gifta oss.

Jag sa för en månad sen (?) att jag ville bli nedsövd. Är medveten om hur dramatiskt det låter, överdramatiskt rentav. Och en natts god sömn ordnar inte till den här långa, långa perioden av sömnlöshet. Jag blir bara på gott humör, men kroppen är fortfarande så slut att jag inte orkar nånting. (Jag är KNÄPP som var och handlade kläder förra veckan!!!) Men en god natts sömn är en välsignelse som inte ska bortses från i första taget, och det är första steget mot att jag kan börja återhämta mig från den här hemska försämringen, och orka gifta mig. Jag känner tillförsikt. Är bara lite irriterad på min rädsla för att ett piller inte ska räcka inatt och jag ska vrida och vända mig och inte sova. Det är rädslan som gör att jag töjer mig uppe. Men imorgon ska jag till Hjördis och prata psykproblem. Och så har kusin Charlotte luskat fram en bra terapeut, som jag ska se om jag har råd med. Annars får jag vara tacksam -- och ÄR tacksam -- för de gånger jag får lov att träffa Hjördis och terapeuta mig. Imorgon ska jag nog prata om min försvunna självkänsla. Har tänkte en del på det på sistone. M kom på att det har satts på sin spets sen jag träffade honom. Före det behövde jag bara duga för mig själv, och det hade jag lärt mig att göra på 12 års sjukdom, men nu ställer jag krav på mig själv att duga för honom, och det gör jag ju inte i mina ögon (bara sjukdomen alltså, inget annat trams), och så måste jag få ett sätt att få det glappet att gå ihop, och det gör jag inte. Än.

"Missuppfattning av ämnet" -- vardagslyx och vardagslycka var det. Hade bara ett litet sötsug nån timme efter middagen, men det var lätt att ignorera, och sen när jag var sugen igen kom jag på att det hade gått så många timmar att jag inte var sugen utan faktiskt hungrig, så då värmde jag lite rester. Bara rimligheten att kunna gå ner i vikt efter de där fetto-pillrena gör att jag tycker magen ser lite mindre ut.

Och imorgon får jag träffa Johan, Beth och bebisarna. Lukta på dem! Bebislår! Äntligen!!!

Ska få lax hos m&p också.

Kan man ha det bättre? Man kan i alla fall ha det betydligt sämre!

Nu ska jag lägga mig, och sova -- med tillförsikt. Ska dricka en kopp te bara, och göra mina små sovrutiner. Hoppas M offrade brännoffer ikväll också, så att det går så bra som igår natt. Men jag är rädd ändå. Usch, trött och rädd.

Tack i alla fall för att ni lyssnade.