Fake?

M och jag pratade ikväll om att luras/låtsas/fejka känslor. (Förresten hade han med sig jordgubbar och glass och jag fick till några muffins med hallon och mörk choklad, så vi hade det bra. Fast jag åt bara en muffins och ingen glass. Dessutom masserade han mig i en evighet. Höll faktiskt på att somna! Men tillbaka till det upprörande ämnet.) Att verkligen låtsas som att man gillar någon man avskyr är läskigt, men när det gäller någon i kyrkan t ex, som gör sitt bästa för att vara en god och omtänksam person, och man inte visar dem att man tycker de är lite puckade utan säger nåt vänligt, så handlar det inte om att ljuga utan om att ta fram sin egen bästa (minst dömande) sida och att se det bästa i andra.

Döm om min förvåning, ja, chock, när jag på en av mina baksajter (säger inte källan när jag kritiserar -- men de förstår inte min svenska och kan inte försvara sig ändå) ser ett inlägg som helt handlar om hur man fejkar köpta godsaker så att gästernna tror man har bakat det själv! Inte som i den annars så irriterande reklamen om mamman som får ungen att delta i lögnen Hemmagjord smulpaj från påse i frysen, utan hur man värmer småkakor i stekpannan och skapar små jack i kanterna och plattar lite oregelbundet på ovansidan med en sked, så att kakorna ser hembakta ut och inte sådär perfekta som köpekakor. Kan ni tänka er att stoppa några Maryland Cookies i stekpannan och därmed framstå som den ultimata hemmamamman? Jag kreverar! De hade även tips för hur man fixar "hemgjorda" pajer och muffins.

Och om nån ändå börjar misstänka nåt, står det att man kan använda nåt av följande:

"It's my grandmother's secret recipe!"

"I found it on a blog...but forgot to bookmark it!"

"I'll email you the recipe!" (this said in a sort of "Check's in the mail", offhanded sort of way)

"That's weird--they do taste just like that bakery's (insert baked good here)! Excuse me." (beat a hasty exit)

Jag säger bara AAAAAAARGH! Lögn, lögn, och för**nnad lögn! Jag är chockad över att detta framhålls som en bra idé.