Böcker

Rebecka frågade lite försynt idag vad "min bok" handlar om, och jag berättade. [Fråga henne dock inte, det får komma ut i sinom -- MINom -- tid.] När jag hade berättat det, kände jag samma sorts magpirr som man gör när man är nykär! Jag är kär i min bok!

Jag har haft boken i huvudet i kanske ett halvår, och skrev en första scen härom dagen. Sen dess har det rullat på massor och jag kom bland annat på ett viktigt efternamn när jag kissade förut. Har lurat på det i två veckor, eller tre. Inspirationen kommer när man minst anar det.

En liten rädsla som jag inte har låtit komma fram har dock varit om jag bara har en enda bok i mig. [OM ENS DET.] Det är tydligen så att man inte ska skriva till en agent förrän man är helt färdigredigerad med sin första bok och har börjat skriva på sin andra. Och så ska man fortsätta leta efter en agent tills man är redo att söka en agent för sin andra bok, om man inte har fått nån för den första under tiden. Har varit rädd för att jag bara har denna enda idé i mig. Men nyss såg jag några andra karaktärer framför mig, de är sudettyska damer som heter von Efternamn. De gömmer juveler i kuddarna, och sen kommer nazisterna. De bor i bok nummer två. Ska bara hitta på vad mysteriet/brottet är, och då inte nazisternas självklara. Och om jag ändrar mig och låter dem stanna i det oskrivna för att idén inte var nog bra när jag tänker efter, så vet jag åtminstone nu att det finns fler uppslag i mitt huvud. Jag är så glad att det inte är tomt där!