Läste en artikel från Meridian magazine som sökte svaren på just den frågan. Det tydligaste är väl att man läser deckare för underhållning, verklighetsflykt och för att lösa en gåta, står det. Men då kunde man lika gärna lösa korsord. (Intressant att jag är lika stor deckarfantast som M är korsordsfantast.) Alltså räcker inte det svaret. Letar vidare.
Marie Rodell, in her book Mystery Fiction, (1943) digs a little deeper into why everybody likes to find a body in the library. People, she said, read mysteries to get:
1. The vicarious thrill of the manhunt… carried on intellectually in the cleverness of detective and reader.
2. The satisfaction of seeing the transgressor punished.
3. A sense of identification with the people [the hero principally] and events in the story which will make the reader feel more heroic.
4. A sense of conviction about the reality of the story.
Hm, nu börjar vi närma oss nåt. Vicarious thrill låter bekant. Jag har ju alltid älskat att läsa just för att man får åka överallt, se vad som helst, och vara allt och alla. En renodlad thrill-seeker är jag väl inte i verkliga livet, men jag har skrivit under med Beatrice Milton på rabattkuponger vid ett flertal tillfällen, så visst lever jag farligt. Och punkt 2, att få det bekräftat för sig att de onda straffas, kan nog vara en drivkraft för mig, som i visst mått är en rättvisefantast och petimeter. Punkt 3 känner jag också igen mig i. Det kan vara väldigt empowering att "vara" hjälten, polisen, de smarta och goda och "vinnarna".
Just den punkten utvecklas lite i artikeln:
In every good mystery the mythical elements are in place. Death (the body in the library) comes as a result of evil (the murderer) and is overcome by reason (the clever work of the detective) and bravery (often facing the criminal alone). Our hero ventures into the world of the crime, is challenged and threatened, then overcomes through reason and courage, and the reader is left with an assurance that the unknown dangers that terrify us (the greatest of which is death) may be faced successfully. So the mystery is more than an escape; it is a way of preparing the mind and spirit to face the next real challenge by placing ourselves in the archetypical myth of the hero. And you thought you were just killing a couple of hours by the pool!
Nu tror jag vi har börjat sätta fingret på spiken.
Artikeln avslutas med en lista på Twenty Great Mystery Novels in Random Order. Den borde bokmärkas och betas av. Tänk att vara ledig i en månad, ligga på en ensam solstol vid vattnet med en rejäl parasoll och Garbo-glasögon och bara läsa, en deckare om dan. DET är min typ av semester, det! Mikael kan dyka under tiden.
1. The Complete Sherlock Holmes, A. Conan Doyle
2. The Moonstone, by Wilkie Collins
3. Death in Holy Orders, P.D. James
4. Rebecca, Daphne du Maurier
5. The Complete Father Brown, G.K. Chesterton
6. Murder on the Orient Express, Agatha Christie
7. Clouds of Witnesses, Dorothy L. Sayers
8. One Corpse Too Many, Ellis Peters
9. The Name of the Rose, Umberto Eco
10. Rumpole of the Bailey, John Mortimer
11. The Firm, John Grisham
12. The Third Man, Graham Greene
13. A Thief of Time, Tony Hillerman
14. Crocodile on the Sandbank, Elizabeth Peters
15. Judgment in Stone, Ruth Rendell
16. Time and Again, Jack Finney
17. The Maltese Falcon, Dashiell Hammett
18. The Spy Who Came in from the Cold, John le Carre
19. Dancers in Mourning, Margery Allingham
20. The No. 1 Ladies Detective Agency, Alexander McCall Smith
Apropå nr 20 så hittade jag massa foton från den filmen här. De ser ljuvliga ut! Pappa fick filmen igår i födelsedagspresent. A must-see tror jag.
Och just det, nu vet jag vad jag ska börja kalla min figur: Traditionally built!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar